Jag och svenskarna, som är här, var på en middag igår hemma hos två studenter. Maken är på väg att bli masskommunikationsproffs och frun är nu en utexaminerad elektroingenjör. Svensken jobbar i ett internationellt västbolag, och sa mig att det behövs en ingenjör per dygn i Sverige, vi har inga.
Den pakistanska maten är mycket läcker, vi åt en fyrarättersmiddag, och det hände en hel del som nog förvånade svenskarna. Det unga paret är extremt kärleksfulla, mot varandra, men också mot omgivningen.
När vi skulle gå höll maken mig i handen, då jag gick trapporna ner till gatan, därför att jag har bara ett balanssinne p.g.a. hörselskadan sen mässlingen i barndomen. På trottoaren ställde han en stol från vardagsrummet som jag satt på, då vi väntade på min andra chaufför Hussein, min förstechaufför var på väg till Larnaca.
Pakistanska nyheter visar verkligheten, ni lärs att alla kvinnor tvingas ha slöja, och att det är en bluff förstår vi om vi betänker att deras stjärnjournalist inte har den. Slöjan är ett uttryck för gudstro, vi sexualiserar den också. Man skulle nog kunna säga att huvudet är Guds kroppsdel.
På samma sätt har våra nunnor också slöja, och TV-kvinnan samt vår middagsvärdinna igår är alltså inte religiösa, inte på nunne-nivå.
Lämna ett svar