Helen Caldicott

Helen Mary Caldicott (född 7 augusti 1938) är en australisk läkare, författare och antinukleär förespråkare. Hon grundade flera föreningar som ägnade sig åt att motsätta sig användningen av kärnkraft, ammunition med utarmat uran, kärnvapen, kärnvapenspridning och militära åtgärder i allmänhet.

Helen Caldicott föddes den 7 augusti 1938 i Melbourne, Australien, dotter till fabrikschefen Philip Broinowski och Mary Mona Enyd (Coffey) Broinowski, en inredningsarkitekt. Hon gick i offentlig skola, förutom fyra år på Fintona Girls’ School i Balwyn, en privat gymnasieskola. När hon var 17 skrev hon in sig på University of Adelaide medicinska skola och tog examen 1961 med en MBBS-examen. 1962 gifte hon sig med William Caldicott, en pediatrisk radiolog som sedan dess har arbetat med henne i hennes kampanjer. De har tre barn, Philip, Penny och William Jr

Caldicott och hennes man flyttade till Boston, Massachusetts, 1966 och hon gick in i ett treårigt stipendium i kost vid Harvard Medical School. När hon återvände till Adelaide 1969, accepterade hon en position på njurenheten på Queen Elizabeth Hospital. I början av 1970-talet avslutade hon ett års uppehållstillstånd och en tvåårig praktik i pediatrik vid Adelaide Childrens Hospital för att kvalificera sig som pediatrisk läkare så att hon legitimt kunde etablera den första australiska kliniken för cystisk fibros på Adelaide Childrens Hospital. Kliniken har nu de bästa överlevnaden i Australien. 1977 anslöt hon sig till personalen på Children’s Hospital Medical Center i Boston som instruktör i pediatrik. Hon undervisade i pediatrik vid Harvard Medical School från 1977 till 1980.

Caldicotts intresse för kärnkraftsfrågor väcktes när hon läste 1957 Nevil Shutes bok On the Beach, en roman om en kärnvapenförintelse som utspelar sig i Australien.

På 1970-talet fick hon framträdande plats i Australien, Nya Zeeland och Nordamerika och talade om hälsoriskerna med strålning ur pediatrikens perspektiv. Hennes tidiga prestationer inkluderade att övertyga Australien att stämma Frankrike för dess atmosfäriska tester av kärnvapen i Stilla havet 1971 och 1972, vilket gjorde att bruket upphörde. Hon informerade också australiensiska fackföreningar om de medicinska och militära farorna med uranbrytning, vilket ledde till ett treårigt förbud mot brytning och export av uran.

Efter att ha besökt Sovjetunionen 1979 med en AFSC-delegation och efter att ha lärt sig USA:s förestående utplacering av kryssningsmissiler (som skulle stoppa vapenkontroll) och Pershing II-missiler som kunde träffa Moskva från Europa på 3 minuter, lämnade Caldicott sin medicinska karriär för att koncentrera sig på påkallade världens uppmärksamhet på vad hon kallade ”vansinnet” i kärnvapenkapprustningen och det växande beroendet av kärnkraft. 1978 återupplivade hon Läkare för socialt ansvar. Med tiden rekryterade hon och andra 23 000 läkare till denna organisation som, genom omfattande utbildningsinsatser, lärde den amerikanska allmänheten om de fruktansvärda medicinska konsekvenserna av både kärnkraft och kärnvapenkrig. År 1985 tilldelades denna nationella organisation och många andra, som hon grundade runt om i världen, 1985 års Nobels fredspris. Hon nominerades själv till Nobelpriset av Linus Pauling, själv nobelvinnare.

1980 grundade hon Women’s Action for Nuclear Disarmament (WAND) i USA, som senare döptes om till Women’s Action for New Directions. Det är en grupp dedikerad till att minska eller omdirigera statliga utgifter bort från kärnenergi och kärnvapen mot vad gruppen uppfattar som ouppfyllda sociala frågor

Caldicott stod som en oberoende kandidat för representanthuset vid det federala valet 1990, och bekämpade Division of Richmond, mot ledaren för National Party, Charles Blunt. Hon fick 23,3 % av rösterna; inte tillräckligt för att vinna, men hennes preferenser gick mest till att Labour-kandidaten, Neville Newell, valde honom och avsatte Blunt.

2002 släppte Caldicott The New Nuclear Danger, en kommentar till George Bushs militär-industriella komplex. Boken recenserades av Ivan Eland från The Independent Institute. Han skrev, ”Hon framför många övertygande kritik om nuvarande och tidigare administrationers kärnkraftspolitik och överdrifterna i det regeringsdominerade militär-industriella komplexet förknippat med kärnvapen, men hennes ofta giltiga poäng undergrävs av andra långsökta eller alarmistiska argument, slarvig forskning och slumpmässiga fotnoter.”

2008 grundade Caldicott Helen Caldicott Foundation for a Nuclear Free Future som i över fyra år producerade en veckovis radiokommentar, ”If You Love This Planet”.

I april 2011 var Caldicott inblandad i ett offentligt argument i The Guardian med den brittiske journalisten George Monbiot. Monbiot uttryckte stor oro över vad han såg som ett misslyckande från Caldicotts sida att tillhandahålla adekvat motivering för något av hennes argument.

”An Admiral Said Our Mission in the Pentagon Is to Destroy Property and Kill People” Helen Caldicott

https://youtu.be/1CAqnmrah8o