Den här killen framför ett urtypiskt asiatiskt synsätt på pengar, och intressant att notera är att väst har bara enorma skulder, enskilda liksom stater, och andra delen av klotet har det inte.
Jag märkte det här under lock down att det störde dem inte nämnvärt att vara av med ett par månadsinkomster därför att många är rätt ekonomiskt oberoende sen generationer och alla bor gratis i sina bostäder som köps in kontant.
Du får barn, börjar spara till dotterns första bostad, du betalar själv ingen hyra eller amorteringar så det vi skickar till bankerna i princip sparas här… Inte sällan äger kvinnorna bostaden för de har fått den av sin familj då de gifte sig. Skulder har man aldrig, det är fult. Du lånar aldrig ut pengar, du skänker dem om någon behöver. Allt betalas kontant i förskott. Föräldrar skickar på vuxna barn pengar fram tills de är runt 40 år, då vänder det, och barnen börjar skicka på föräldrarna pengar om de är gamla.
Vi talar ofta om pengar som ngt ont, och då svarar universum så här:
-Okay, då ska vi inte skicka på dig ngt mer ont då.
Jag har avskytt pengar så länge jag kan minnas. Ergo, så är jag också snorfattig. Har svårt att ändra på det tankesättet så jag lär få leva med det dom dagar jag har kvar i denna jämmerdalen. Bättre lycka nästa gång. Kanske. Är inte säker på att jag kommer tillbaka hit fler gånger. Vill dom ha hit mig här till detta dårhuest så får dom väl använda tvingande medel då. För frivilligt gör jag det inte. Det enda jag kommer sakna är katterna. För övrigt kan jag inte erinra mig en enda positiv sak med den här planeten. Inte en enda. Detta är inte min värld. Jag hör hemma någon annanstans. Nånstans där tid inte existerar.Vraför jag har hamnat här vet jag inte. Frivilligt eller som straff? Det får väl tiden utvisa.