Den unge mannen bör ha fått mitt brev som igår, och nu har jag inte nämnt vem som vill ha en bok skriven, men han anar nog det. Den personen har jag kommit rätt långt med, så långt att det finns en villighet nu att plocka bort de mer än 2.000.000 träffarna online på gossens namn.
Man talar rätt mycket om ”barns behov”, speciellt återkommer uttrycket i domar då ett barn tvångsomhänderats t.ex. När denna story kom in i mitt liv var tipsaren mkt stolt över de 2.000.000 träffarna men har numera förstått att bara de räcker snudd som grund för ett omhändertagande.
Jag är väl helt i hamn då tipsaren säger mig att denne inte vill ha en bok skriven alls.
Omhänderatagandet sker inte för att man har fel åsikt, som den här typen av människor förmodligen tror, utan för att ett barn bevisligen råutnyttjas helt gränslöst. Nu har inte jag insyn i skälen men de bör vara många. Omhändertagandet i sig har stått sig i två instanser och HD vägrade prövningstillstånd, därför att ärendet innehöll inget nytt, den tar bara upp sånt som är så nytt att det aldrig har prövats förr, så kallade prejudikat.
Hela historien visar rätt tydligt att man bör inte skära av föräldrar på det sätt som skedde, och helt lämna dem åt sitt öde. Det är ingen smart väg att gå. Det är dessutom mkt svårare de första åren att ha ett barn som vet att föräldrarna är emot.
Den som har bett mig sa okej till brevet, och vill medverka till att nätet städas upp, det finns bolag som gör sånt effektivt.
Tiden är den bästa domaren, vi får se hur det går.
Följande text är nu sänd till den som vill ha igång mig via 5 A4 med orden; ”Postas om du vill det” Möjligt att det går att få ordning på situationen utan att skriva böcker, och jag har bestämt att ni ska få hänga med, vi lär alla lära oss ngt på vägen.
—
Hej!
Jag heter Lena Holfve, är yrkesförfattare, och har fått en förfrågan om jag vill skriva en bok om ditt barnavårdsärende, och det vill jag givetvis inte, om inte du vill det.
Du hittar min produktion här; https://sv.wikipedia.org/wiki/Lena_Holfve
och skälet till att just jag har tillfrågats beror nog på min bok ”Älska lagom – en bok om familjehemsbarn” och om du mejlar mig på lena@holfve.se ska jag sända dig e-boken. Du kan också be ditt bibliotek. Förr hette den ”Älska lagom – en bok om fosterbarn”.
Jag har haft fosterbarn, jag är nu 69 år, och de är runt 59 allihop. Vi levde tillsammans då jag var 22 år till 32 år ungefär. De har idag såväl egna barn som barnbarn, som inte har hamnat på institutioner.
Jag ägnade sex timmar ungefär igår åt att läsa in det som finns sagt online, kollat domar, och jag såg rätt snart att du tycks ha bott i en och samma familj/ villa under alla år, och det är rätt unikt. En av de pojkar jag har i mitt liv omhändertogs som baby och hade varit i 63 hem då han kom som 15-åring.
Om man ska skriva en bok, vad det än gäller, måste den ha en vettig mening, och jag ser en, och det skulle i så fall vara en uppföljning av just ”Älska lagom”. Men ska den skrivas måste du, och ingen annan, ha makten över den eftersom det är du som används, och det måste vara din berättelse.
Du kan kolla in några sidor för att få en bild av mig; https://utmattningsskolan.se/vem-ar-lena-holfve/ samt det jag arbetar med nu via https://utmattningsskolan.se och https://www.utmattad.net.
Jag bor numera på norra Cypern, sen tio år ungefär, och jag kan tänka mig att jag först gör en intervju med dig, helst att du kommer ner, eller via Skype / Messinger / Whats app.
Steg 2 är att tala med dina biologiska föräldrar, och se om de vill medverka dels i boken men också göra det hästjobb det förmodligen innebär att få ner lejonparten av alla texter som har skrivits om dig online. Jag tog mig för pannan då jag såg hur mycket det är, och beundrar dig nästan för att du inte har bytt namn eller land. Du är ju vuxen nu, 21 år, om jag har räknat rätt.
Jag kommer inte be dina fosterföräldrar om nån intervju därför att de får inte tala om dig.
Steg 3 är att låta dina biologiska föräldrar läsa vad du har berättat, och vise versa låta dig läsa vad de har berättat, och därefter kommer ni ner alla tre till mig, säg nästa höst, och vi ska då tillsammans rensa bort alla ev. missuppfattningar. Ett mål jag skulle ha med en sån bok är att ni alla tre ska ”förstå varandra” och mötas som vuxna så de kan sluta kriga om sitt barn, som inte är ett barn längre utan en vuxen ung man.
Jag ser på alla texter online att de är ”kvar” där de var då du var sju år. En sak jag skulle ta upp i min tredjedel av en bok är vikten av att ha riktiga familjerättsjurister. Jag har sett att de hade nån jur kand, och då blir det lätt den pannkaka det har blivit för deras del. De startade ett krig de aldrig kan vinna, och med metoder som borgar för att de aldrig får vårdnaden igen, istället för att fråga; Vad kräver ni för att vi ska få vårdnaden åter?
Då är din berättelse en tredjedel, dina föräldrars en tredjedel, och sen återstår alltså min tredjedel, där jag frågar mig om denna situation hade kunnat uppstå om du hade varit en av mina grabbar. ”Älska lagom” går på många sätt ut på att man inte ska skära av och stänga av biologiska föräldrar helt och jag har rätt mycket facit i min hand eftersom mina är väldigt gamla nu.
Jag gick efter ett par år så långt att jag tog inte emot ett barn alls, om de biologiska föräldrarna inte accepterade det, så jag träffade dem före barnet. Jag minns en mamma som sa mig:
-Det blir bra om han är hos dig men jag kommer mörda dig om det går dåligt för honom i livet.
Kontraktet klart, kan man säga, och just den mannen, född 1962, har just fyllt 60 år, och aldrig tillbringat en dag på nån institution. Hans mamma dog då han var runt 40 år, och då bodde han hos mig nån månad, förmodligen för att vi dels gillar varandra, och dels för att jag ”kan” hela hans
historia. Han var i två fosterhem, två vändor på barnhem, och sen i sex år hos mig, kom som 12-åring, omhändertogs som fyraåring då hans pappa och äldre bror hade stulit en långtradare med sprit.
Jag skriver heller aldrig böcker som inte antingen ändrar på lagar eller författningar eller som rent allmänt gör nytta vilket innebär att även om du skulle säga att du gärna medverkar, och dina föräldrar sa samma sak, så blir det bara en bok producerad av mig om jag själv ser att vi verkligen kan hjälpa andra människor i samma, eller i en snarlik situation.
Meddela mig om du vill medverka eller inte, och du når mig lättast via e-post; lena@holfve.se
Brevet sänds ut via ekopost.se.
Alsancak North Cyprus den 29 oktober 2022
Lena Holfve
Jag är, som väntat, tillfrågad om jag vill skriva en bok om ärendet nedan, och jag kommer nog att svara att jag ska skriva till den unge mannen och fråga vad han vill, presentera mig, och bifoga en ”Älska lagom”.
Jag fick också klara besked: ”Träffarna varierar om man söker via google, drygt 2,6 miljoner hits med namnet.” Kan man få bort det från nätet, killen vill medverka, och jag kör in ett fingerat namn, så kan jag faktiskt tänka mig att göra det; spökskriva pojkens/ den unge mannens berättelse.
Fosterbarnsfrågan är alltid komplex
Jag har studerat målet med 7-åringen som tvångsomhändertogs under rätt dramatiska former via en polishämtning inne i ett flygplan. Det sker inte varje dag utan får betraktas som unikt. Jag har hittat alla domar, och läst dem, och Högsta domstolen gav inte prövningstillstånd.
Den som ville att jag skulle kolla in ärendet har bara meddelat att 5 A4 är skrivna, som inte gick att sända via FB, och jag ombads ge ut min e-postadress, vilket jag gjorde i morse.
Jag har alltså grävt lite, innan jag ser vad som önskas av mig, och jag har ett hum om vad det rör sig om, jag har varit med om det, många gånger. Mitt standardsvar är alltid att jag hänvisar till familjejurister, och att jag aldrig skriver om / engagerar mig i enskilda ärenden. Men jag gör ofta en sån här utredning ändå och själv för att känna efter att jag inte handlar åt skogen fel.
Via domstolens dokument har jag kunnat sätta exakt födelsedatum på gossen, och hittat honom, och idag är han 21-22 år, bor sen 12 år i samma villa med två 50-åringar, som jag antar är fosterföräldrarna, och makens föräldrar bor bredvid, och är i 71-årsåldern.
Jag har läst av ett par viktiga saker, via killens FB-sida, och det är ostridigt hans. För två år sen satte han ut en ny huvudbild föreställande en liten pojke nästan omsluten av Visby ringmur, och han bor på Gotland.
Han lät meddela förra året att han var i ett förhållande, och den biologiska fadern har klickat på gilla, och modern har lagt upp en stor krambild, och han kommenderade inte det, men slutade använda FB efter det.
Det är ostridigt att de biologiska föräldrarna har försökt kontakta denne 21-22-åring, som inte har nappat, i vart fall inte på FB. De finns inte i hans vänlista.
Nu har han glasögon på sig, så det är svårt att läsa av själen, men han har ett glänsande hår vilket få olyckliga har, och det är ostridigt så att han har aldrig omplacerats. Han har varit hos samma fosterföräldrar sen han tvångsomhändertogs, befann sig i jourhem först vilket är normalt, och de har även en 25-årig dotter.
Det är tre, fyra år sen han blev myndig, han har ett rätt udda namn, och om jag var han år 2022 skulle jag vara fly förbannad över att det ligger ute mängder och åter mängder med debattartiklar främst.
Det bästa jag kan göra, då de fem A4-sidorna ev. dyker upp, är nog att meddela att jag aldrig debatterar enskilda ärenden, men påpeka att han är 22 år nu…
-Jag har googlat era namn, jag höll på att svimma, ta bort åtminstone hans namn, om ni vill bli hans vänner, i framtiden.
Skälen för tvångsomhändertagningen är sekretessbelagda, kan inte vara den hemskolning man hade, det var inte olagligt då, utan jag sniffar väl mer nån form av total gränslöshet. Kallas ofta för ”symbios” på soss-språk.
Det är i mina ögon ohyggligt gränslöst att nästan skapa sig ett namn online, som offer för svenska myndigheter, och ideligen nämna killens namn.
Jag har valt en film, som för mig är mer ”vardag” och ”sanning” än en placering som har varat i mer än 12 år. Rekordet bland mina var 63 hem, den killen var tacksam för att det var förbjudet att (ljuga) kalla mig mamma, rätt tilltalsnamn är Lena.
Numera är Gotlandsgrabben inte tvångsomhändertagen, och soss har gått med på att han bor kvar i samma villa, och det var ovanligt förr, man ansågs ha ”separationsproblem” om man inte skrev ut dem på 18-årsdagen snudd.
https://youtu.be/0F9aDKZe4QM
Lämna ett svar