Jag ska ge ett bra exempel på när Svensson dömer.
Om jag säger; ”Jag badar aldrig i havet” så finns det knappt en enda västerlänning som inte fördömer det uttalandet.
-Men, så galet, du bor ju 200 meter från Medelhavet!!!
De som älskar yttrandefrihet kan tillägga:
-Du har ju hål i hela huvudet!
Det är nog inte speciellt känt i väst men utanför anser de flesta att västs ytrandefrihet är ”ett sätt att vara så elak det bara går att vara och komma undan med det.”
Detta faktum, att var man är en domare, är kanske den del av alla -ismer som gör dem till helt galna system, som alltid faller.
I normala kulturer får jag istället en fråga;
-Varför? Intressant, hur har det blivit så?
-Jag blev attackerad av jellyfish i Miami, då jag var 14 år, hamnade på Miami hospital, aldrig satt min fot i ett hav sen dess.
Folk nickar, förstår, det händer ibland att de eller jag säger att den typen av barndomsminnen är lite ”ologiska”… Numera är det inte ens det för jellyfish finns numera i Medelhavet, tog sig in för några år sen.
Den som frågar lär sig något, och den som dömer blir bara mer och mer barnslig, för varje år som går.
