Svensken måste vara exceptionellt skadad till det maximala, ju mer den grova kriminaliteten ökar i Sverige ju mer passivt bli folket, ingen jag känner bryr sig längre om det och tar det bara med en axelryckning och säger att ”det är inget att göra något åt” och att ”vi vänjer oss vid det” och ”det fixar sig” osv, osv. Svenska folket måste vara unikt i världen som inte bryr sig om någonting längre.
Låter som förnekelse, och jag tänker också på svenskan som åkte upp efter säkert 15 år här, och som skrev: ”Lena! Det finns inga män här!” Likgiltigheten och passiviteten rimmar illa ihop med maskulinitet.
Vi har länge sett att västerlänningen kan inte uppfatta verkliga faror, men väl inbillade.
Historiker räknar med att väst försvinner, och det gör även jag för något annat är inte möjligt, historiskt sett.
Lämna ett svar