Huddingegruppen

Huddingegruppen -norra Europas främsta narkotikaspanare  av Gösta Claesson
HuddingegruppenGösta kom till Raben&Sjögren med en amatörhistoria som behövde gestaltas och jag fick i uppdrag att göra det.

Gösta fick äran, och jag samtliga arvoden också ifrån biblioteken. Men det kom att dröja näsan 10 år innan jag offentliggjorde att jag är författaren bakom boken.

Dels var det inte läge att göra det alls då den kom ut, och dels fanns det ett par journalister i Stockholm vid denna tid som om mig ofta skrev nedlåtande att jag knappt kunde skriva alls…  ”Huddinggruppen” däremot var i deras ögon rent språkligt sett helt fantastisk!

Det roade mig varför jag var extra noga med att tiga
Men en dag ringde Bibliotekstjänst. De hade upptäckt på nåt sätt att jag skulle ha biblioteksersättningen för den boken, och jag fick veta att jag hade ställt till det, som inte anmält in det.

Nu fick de räkna retroaktivt, flera år, och som slutkläm sa den lätt bestörte tjänstemannen:
– Har du skrivit fler böcker vi ska veta om?!?
– Nä, sa jag. Men senare kom jag att skriva ett par till men i de fallen tiger jag som muren och tar med mig allt i graven som måste vara vid för det är mycket som ska med ner. Jag bär på ungefär 3000 tystnadsplikter.

HuddingegruppenUnder senare år har jag haft lite kontakt med en av ligans släktingar
En som rotar i fallet, och han ville veta vad jag minns och jag minns mycket lite. Det är 21 år sen…

Jag minns att jag gjorde en hel del intervjuer med poliser, långt innan då jag skrev mina egna kriminalromaner, och att jag fick suverän hjälp av polismästarens presschef Roland Borgström, se video nedan, avseende materialinhämtning.

Jag läste polisens interna tidning samt all kurslitteratur
Allt som en poliskommissarie har smällt i sig; spårlära, kriminalteknik… Läroböckerna fick jag av ”kapten Klänning” som jobbade på polisskolan vid denna tid och ett par av dem har jag kvar.
Mina egna böcker faktagranskades också av en av cheferna på tekniska roteln och en kommissarie på våldet samt PM:s presschef.

Jag har haft stor nytta av min lilla kriminalkommissarieutbildning precis hela livet
Henning Mankell avslöjade för mig lite senare att det gick rykten att jag var hemligt gift med en polis, och att det var därför mina kriminalromaner kändes äkta. Nix, jag har aldrig varit hemligt gift med nån polis.

”Kriminalkommisarieutbildningen” var redan avklarad då ”Huddingegruppen” skrevs
Sanningen är att jobbet med Huddingegruppen gav rätt lite nya kunskaper men möten med väldigt många nya inom rättsväsendet. Det i sig var mig inte främmande heller eftersom jag vid denna tid tjänstgjorde som lekmannadomare i Stockholms Tingsrätt, och erfarenheten från rätten hamnade i mina två kriminalromaner, som alltså skrevs långt före Huddingegruppen.

Jag hade tidvis också glädje av att en av mina grannar jobbade som riksåklagare, en annan granne var fackpamp inom polisen, och min bästa väninna i rättens man var en av våra tyngre lagstiftare och mest av allt hade jag nytta av att jag kan lyssna.

https://www.youtube.com/watch?v=a9ZO9okKNsA