Jag har ansetts, av andra, som modig i hela mitt liv sen jag i småskolan satte ner foten och skyddade en svårt mobbad flicka.
Men, vad är mod?
I betraktarens öga är det någon handling du utför som går bra. Din aktivitet faller väl ut.
Vi kan ta som exempel; då jag står på torget på Hägerstensåsen i Stockholm, och postens trappa blivit en scen, och jag samt Sven Wollter startar ”Hassans vänner”.
Min tobakshandlare Hassan har just skjutits av lasermannen, och det som sen kom att kallas för ”folkresningen mot lasermannen” inleddes.
Ute på stán finns givetvis lasermannen, och om han hade skjutit mig hade jag kallats för ”dumdristig” men nu gjorde han inte det varför jag då blir ”modig”.
När folk bangar är det för att de är rädda för smärta
Jag kan således inte känna nån risk för smärta, eller för att lasermannen skulle ha gett sig på mig, som satte ner foten för det hade han längtat efter i minst ett halvår.
Alltså är jag modig. Det är bara en fråga om utfallet. Leva, och gå med på vansinnigheter, är smärtsamt, på riktigt.
http://www.youtube.com/watch?v=9rKhAWgZ_38
