En svensk författare jag har känt i 20 år skulle ha besökt mig från den 8 februari, men ställer in eftersom svenskar inte är poppis, och en mellanlandning i Istanbul känns farlig. De har väl världens största och säkraste flygplats?
Det är heller inte ovanligt att folk tror att norra Cypern är Turkiet, eller att ön är ockuperad av Turkiet, och säger man att det finns en egen president, premiärminister, regering, parlament, poliskår samt armé, så skakar många på huvudet. De vet att det inte är så.
Just min gäst vet att Cypern är Cypern, var här då kriget bröt ut 1974, såg tanksen komma då sista planet flög ut. Trots det fanns det nog en känsla av fara även här: ”Även du ska väl ta vara på dig nu.”
TRNC torde vara ett av världens säkraste länder, fem arméer skyddar; syd-och nords, britterna, turkar och FN.
Poliskåren är obeväpnad, och det är väl sju år sen en bil stals, för tio år sen minns jag ett bankrånsförsök, för sex år sen ett våldtäktsförsök, utlänning, och allt våld är totalförbjudet, nolltolerans.
Jag ser det hela som en föraning, eller en bekräftelse, på den väntade isolering, jag skrev om för 12-13 år sen, dvs att väst kommer att bli helt isolerat slutligen, såväl frivilligt som påtvingat. Väst är en miljard, övriga är sju, och väst har inte mycket till livsmedelsproduktion så det känns redan som rejäla skott i den egna foten.
SÄPO varnar dock för attentat så jag misstänker att det är väsentligt – 10 000 gånger – ofarligare här än i Stockholm, och kompisen bor mitt i city.
Det extrema landet Sverige…
Lämna ett svar