Uppdat: Läsare om en urtypisk narcissist, charmig en gång i tiden…

En läsare har gett sitt tillstånd för publicering av detta mycket personliga mejl. Det är jag tacksam för, det kan lära oss en hel del. Jag fick mina pojkar att använda kondom genom att be dem räkna upp 18 års underhåll i Monopolpengar. Det tipset finns nog i ”Fyy 17! En bok om tonåringar”, och när den hade kommit ut ringde ett team från Aktuellt på dörren och då jag öppnade sa fotografen helt förbluffad:
-Det är ju du! Du har räddat hela min familj! (Han hade söner som numera använde kondomer.)

Jag blev så tagen av läsarens brev så jag glömde att tacka för hennes omsorg om min hälsa, tack! Det kan gå fort också, då pojken förmodligen är placerad i ett jourfosterhem, det gör man för att just reda ut vårdnadsfrågan, då kan han hamna hos sin papap ganska direkt då faderskapet är fastställt. Om inte ta det piano… slowly, slowly och glöm aldrig att barn blir vuxna.

Hej kära Lena, jag vill börja med att önska dig god bättring gällande ditt myom och det är betryggande att se all information angående hur du kan läka och komma tillrätta med detta, och att du har personer och kontakter omkring dig som gör allt för att hjälpa till.

Jag har tänkt skriva till dig under en längre tid angående olika saker, bl a min egen resa med alternativa behandlingar för att undvika sjukvårdens cellgiftsbehandling för min leukemi som de ville inleda i julas, även gällande ekonomiska frågor då mitt föräldrahem nyligen lagts ut till försäljning… men så hände det något igår jag måste ta upp med en gång och som får ha förtur.

Lite bakgrund, min systerson, låt oss kalla honom ’P’, är far till en 6 år gammal pojke som tragiskt förlorade sin mor igår. Hon var bara 38 år men har lidit av olika allvarliga sjukdomar i årtionden, huvudproblemet var hjärtproblem och hon har genomgått flera stora operationer under åren.
Till saken hör att hon var en oerhört kontrollerande och manipulativ person.
Min systerson träffade henne i sena tonåren (han är nu 41) och de köpte hus och bodde ihop under några år men hon höll på att fördärva honom mentalt och han såg ingen annan utväg än att lämna henne för att själv överleva.

De fortsatte dock att ha kontakt och träffades då och då och under de senaste tjugo åren har det inte funnits någon annan kvinna i P’s liv. När hon blev gravid (hon påstod att hon använde skydd) var det som om hon planerat det som ett sätt att få P att flytta tillbaka till henne men tack och lov gjorde han inte det, jag tror inte han hade levt idag om han gjort det. Hon straffade honom med att avsluta kontakten helt och lät honom inte ens veta när pojken föddes, han var tre månader innan hon tillät P att träffa sin son.

När hon födde barnet uppgav hon ’fader okänd’ fast hon mycket väl visste vem som var pappan. Min systerson lät göra ett faderskapstest i smyg för att vara säker på att pojken var hans vilket han var. Mamman försökte med näbbar och klor hålla pojken för sig själv och han har levt sitt liv med modern och mormodern, men min systerson fick så småningom komma och besöka sin son någorlunda regelbundet och har gjort så varannan helg och så ofta hon har tillåtit det, men alltid på hennes villkor. P bor 1 ½ timme från sonen och hon kunde ringa när han var halvvägs där och säga att hon ångrat sig och att han inte fick komma.

Under årens gång har P aldrig fått ta med sig pojken själv, aldrig tillåtit kontakt med resten av släkten så pojken har aldrig fått träffa sina kusiner, min syster har aldrig fått se sitt barnbarn så pojken har berövats alla familjeband på pappans sida. Han har försökt men hon har hela tiden använt sin sjukdom som vapen, om P gjorde något hon inte tyckte om lät hon honom inte träffa pojken och han var rädd att göra något som skulle uppröra henne och hennes hjärta. Men nu har det hjärtat stannat, och i och med att hon stod som ensam vårdnadshavare kom idag socialtjänsten och tog barnet ifrån mormodern och han fördes till centralsjukhuset i Karlskrona där han utvärderades och fanns vara i gott skick, därefter placerades han i ett fosterhem.

Det finns inte ord att beskriva hur vi känner. Att en sexåring som i måndags hade en fin avslutning på förskolan där en stolt pappa tilläts vara med, för att dagen efter mista sin mor och dagen efter det bli hämtad och bortförd från den enda trygghet han hade kvar.

Imorgon kommer socialtjänsten att kontaktas för ingen av oss vet hur processen ser ut för att få honom tillbaka, vi ska även ta kontakt med en advokat som kan det här, men hjärtat brister när jag tänker på denna 6-åring som på ett par dagar berövats all trygghet han känner till och jag har svårt att ens tänka på vilka konsekvenser detta kan komma att få för honom.

Faderskapet måste ju fastställas och förhoppningsvis kommer P att få vårdnaden om sin son, men som Sverige ser ut finner jag det inte självklart att detta kommer att gå utan problem på vägen, eller hur lång den vägen kan komma att bli.

Många hälsningar och god bättring
NN

— Jag svarade:

Oj…
ALLT hänger på vilken soss ass ni ska hantera och det jag alltid säger är skaffa en riktig familjejurist, inte en advokat, inte en jurist, en familjejurist, en som bara sysslar med sådant här. Soss är i sammanhanget rätt oviktiga trots allt, lagarnma styr liksom ev. domstolar.

Säg precis som det är, som du har skrivit till mig nu, till juristen.

Jag skulle fastställa faderskapet först och därefter skulle jag begära umgängesrätt och en domstol skulle slå fast varannan helg tex, varannan jul.

Använda den tiden till att lära känna pojken och han er, långsamt, han vet inget annat än hur han har det nu.

Säg i ett år, med en spikad plan, denna helg ska han få lära sig…. vad pappan nu gör, typ fiskar.

Jag skulle starta en kontaktbok som följer med pojken. Nu i helgen gjorde vi…. skriver inte den som har pojken i den kan man efter några gånger skriva det; vore kul om du delade skolresultat etc

Aldrig ta konflikter med vårdnadshavaren, det ska juristen göra vid behov.

Gå in för att känna honom rejält då han kommer i puberteten, och sikta på att begära mer vårdnad då han är runt 11-12 år och med automatik tröttnar på modersgestalten, den som har vårdnaden.

Starta en låda där allt om honom läggs, en lapp bara; Datum, din moster ringde och bråkade med mig, hon känner sig nog hotad, jag låg lågt. Den lådan får han då han är 18 eller 21 år, alla papper, alla dagboksblad om besök hos juristen osv.

Det är vad jag kommer på nu.
Lena