Läsare; Det är plågsamt att våra visioner visar sig kunna bli till irreversibla katastrofer

Hej Lena!
Du är en av dem, som jag känner att jag kan utbyta tankar med, utan att tappa vare sig humöret eller sugen.
Det är oerhört frustrerande, att uppleva den avgrund som finns mellan yngre och äldre i väst. Det sas ofta förr att livserfarenheter allteftersom tiden går, överbryggar generationernas sätt att se på tillvaron.

Tyvärr tycks denna friktion mot verkligheten inte beröra nutidens medelålders eller ungdomar.
Det försvårar kunskapsöverföringen mellan unga och gamla, ibland rentav omöjliggörs den.
Jag sörjer att vi, som nu snart försvinner, inte begrep konsekvenserna av det som nu visar sig vara allt annat än gynnsamma livsvillkor.
Det är plågsamt att våra visioner visar sig kunna bli till irreversibla katastrofer.
Många varma hälsningar
NN

Vi är på många sätt den lurade generationen, eller den först lurade, och vissa av ”våra visioner” ser vi konsekvenserna av glimtvis men inte fullt ut ännu, men det kommer.

Avgrunden du talar om är absolut här, med start på 80-talet, och fullt utbyggd bland britter, de är långt före oss på många sätt, och jag har träffat många som flytt från sina knarkande barn och barnbarn.

Jag väntar på att modersmorden ska explodera, som ett exempel, mamma är garanterat inte Gud i väst.

Video 2 tar upp en sak som jag hade med i ”Fyy 17” som kom ut 1986-87, och konsekvensen var häpnadsväckande. Jag fick tusentals brev ifrån arga tjejer.

Nu var den boken extremt omskriven, man jag upplevde floden som rätt vansinnig, för att inte tala om budskapen i breven, och vi började med den ordningen då att vaktmästaren gick igenom all min post, och utbrotten kom aldrig hem till mig.

I samma veva minns jag att Astrid Lindgren hade fått ett par säckar, och hon sa mig;
-Jag är så ohyggligt trött på Astrid Lindgren, och jag nickade, rätt trött själv på Lena Holfve, och tanken att sluta över en natt började nog gro då.

”Det är plågsamt att våra visioner visar sig kunna bli till irreversibla katastrofer.” Ja, och plågsamt att inse att man kanske aldrig borde ha slutat som yrkesförfattare. Nu är det för sent att massfascistutbilda folk. Det bästa man kan göra nu är nog att inse att det finns gott om mentalsjuka människor på gatorna i väst, och hålla sig undan dem.