Därför att känslor av förtryck ska skapas, och feminism byggas.
Min forskning var ”fel sorts kunskap”
I förra veckans nyhetsbrev tog jag upp situationer då min historiska skribentverksamhet har resulterat i att folk blivit arga på mig. Det vill säga när de reagerat för mycket. Men hur blir det om vi vänder på steken? Finns det exempel där folk reagerat för lite, där de kunskaper jag sökt förmedla har visat sig så ointressanta att jag bemötts med en för undertecknad oönskad tystnad?
Ja, det finns det. På 1990-talet ägnade jag fler år åt att forska om kvinnlig politisk kultur under europeisk medeltid. Jag detaljanalyserade drottningar, prinsessor och abbedissor i Västeuropa och kartlade deras maktbaser, sociala nätverk och metoder för att utöva politiskt, ekonomiskt och andligt inflytande.
Forskningen utmynnade i en större monografi på engelska, ”The Age of Abbesses and Queens” (1998). Denna följdes senare upp av ett antal smärre artiklar och texter om nordiska medeltidsdrottningar. Sammanfattningsvis kan sägas att rönen tyder på drottningarna utövade betydligt större makt än vad forskningen tidigare har velat medge. Det var inte ovanligt att änkedrottningar styrde sina länder bakom manliga marionetter och agenter (från hertigar och biskopar till lönnmördare) i tiotals år, detta utan att någon fann situationen remarkabel.
Problemet är, menade jag, att vi har varit så inställda på att bara söka efter de manliga maktbaserna och det manliga agerandet att vi har blundat för de kvinnliga strategierna. Om man vill vara provocerande skulle man kunna säga att hälften av den politiska historien därför återstår att skriva.
Det här, menade och menar jag, är viktiga historiska slutsatser. Det öppnar både teoretiska och empiriska fönster i jakten på ny kunskap. Det sätter fingret på ett okänt osynliggörande av många viktiga gestalter i det förflutna, som nästan ingen har hört talas om i dag. Men hur stort genomslag fick forskningen? Hur många var intresserade av att upptäcka den bortglömda kvinnliga politiska kulturen? Nästan ingen. ”The Age of Abbesses and Queens” blev en återvändsgränd.
Varför? Varför ville/vill folk inte känna till att det fanns en struktur som tillät och gynnade ett omfattande kvinnligt maktutövande förr i tiden? När jag frågat kolleger har jag fått olika svar, men de flesta går ut på att det på mer än ett sätt är fel sorts kunskap. Forskningsresultaten strider mot etablerade förutfattade meningar om att det är kungarnas och männens historia som är väsentlig att analysera, eftersom kvinnorna spelade biroller. De strider också mot en feministisk uppfattning att kvinnorna förr var gediget förtryckta och inte hade något att säga till om, något som det blev ändring på först i nutiden. Kort sagt, ingen hade intresse av rönen.
And now to something completely different. Förra veckans historiekrönika handlar om vinteridrotter, eftersom det pågår ett stort evenemang på temat i Kina, och eftersom det snart stundar sportlov.
/Dick Harrison
Lämna ett svar