Stalltips; Skytten, om en sån nu existerar, finns nog inte i något DNA-register, och han flög ut från Sverige direkt, eller åkte bil direkt till Norge, och ut därifrån, eller tog en färja till Helsingfors, och ut därifrån och under färden användes minst tre helt olika identiteter och falska pass. Arvodet är förslagsvis 200 000:-. Ett vittne tycks ha sett mannen lämna området och sett honom försvinna i en svart stadsjeep. Problemet är bara att jag litar inte på vittnen alls. De TROR ofta att de har sett.
Gärningsmannen utförde inte dådet diskret utan det föregicks, enligt ett ögonvittne, av en tumultartad brottningsmatch i ett trapphus. Källa
Hm. Torpeder skjuter i allmänhet ögonvittnen på väg ut. Folk som vill vittna, som anser sig ha sett saker vimlar det av.
Trots att allt tyder på ett proffs var han en klant – offret lever, och offret planerar att börja jobba inom kort. Ingen chock, ingen chockterapi behövs, business as usual. Och inga livvakter? Inte gå under jorden trots att en torped går lös?
Det får mig att undra, och jag skulle vilja veta var skotten sattes
Vem som helst kan köpa en torped, också ett offer. Lite reklam för en advokatbyrå kostar snabbt en miljon om du ska anlita en PR-byrå. Bonus kan bli att du får jävlas med x:et. Vi vet absolut ingenting. Tekniska roteln är de som vet mest just nu.
Samma dag opererades mannen – som anses ha haft änglavakt – och han har redan börjat repa sig.
Inom tio dagar kommer han börja jobba igen. Läs mer
Hämndlystna svenskar söker torpeder på nätet
Det finns också hopp om att skytten lämnat DNA-spår i trapphuset. Advokaten försökte avvärja attacken och det blev tumult på platsen före skottlossningen. Det räcker med lite spott på en vägg eller att advokaten lyckades riva mannen och fick lite hudavskrap under naglarna för att skyttens DNA-profil ska vara säkrad. Läs mer
Vi får se, det luktar, men det gör det ju alltid
Bry er inte, det är bara jag som är rejält domstolsskadad. Jag tror aldrig på nått, innan jag får teknisk bevisning framför mig. Då glittrar det i mina ögon. Vittnen avskyr jag, rakt av.
Jag vet att jag har dömt två människor fel i mitt liv; en iranier som ville in på sex år för mordbrand. Han bockade och tackade och var sååå nöjd då han fick det. Sanningen var nog den att någon hade tuttat på honom, och nu ville han ha skydd. Vad gör man då folk vädjar om att få åka in? Den andre har jag talat med; postrånet på Telefonplan, det var inte han, det var brorsan, men han ville in och brorsan var kär och ville vara ute – de mixtrade med bevisen.
Lämna ett svar