Vi hade en domare en gång som var skvatt galen, och han ville bland annat fria en solklar bedragare, denne dömdes av fem nämndemän till nått år, och domaren fick ett vansinnighetsutbrott och bara skrek;
-Då kan ni skriva domen också!!
Juristdomaren har två röster, lekmannadomarna har en röst dvs fem tillsammans.
Hela nämnden gick upp till chefsrådman Spaak, som tog emot direkt, och vi bad honom lyssna på de band som alltid finns avseende förhör med folk, och vi sa som det var; karlen är helt skogstokigt galen, han behöver in på psyket, han ska tas ur tjänst nu, ska inte döma en mus ens.
Det gick några månader, jag satt på fiket mitt emot rätten, och in kom rådmannen, men med helt andra ansiktsdrag, och han sken upp då han fick se mig, kom fram, slog sig ner, tackade mig för att jag hade ingripit, berättade att han inte mindes ett dugg av det målet eller den dagen, och att han fått en infarkt senare samma dag, och att vi hade dömt killen helt rätt.
Den här gubben stoppar ingen, om inte nån chef skulle gå förbi, för de har ett konstigt amatör- jurysystem jag är glad att vi inte har:
Lämna ett svar