Att det finns ett välfungerande land där du bor, med vänliga hjälpsamma ärliga människor,där lag och ordning råder, trygghet för både människor och fyrfota vänner.Vad jag saknar allt detta i Sverige,världens största Gökbo?
En turkisk familjs fru skulle inhandla rätt svart textilfärg till mig, och igår frågade jag efter den, och fick veta att den hade jag fått för minst en vecka sen.
Runt ett på eftermiddagen ringde det på dörren, utanför stod turken, utan sin fru, men med min städerska (!) och hennes man (!!!) med sig. Han hade hämtat dem hemma i grannbyn Lapta, och städerskan är ett rent underverk på 23 år, går på universitet liksom sin man och båda är ifrån Pakistan. Precis som i Indien tituleras jag ”Mom” – moder – och även maken gjorde det.
Den typen av äkta man har inte jag sett sen jag var i Indien sist, turkcyprioterna ser på sina fruar med enormt varma och ömma ögon, liksom att fruarna ser på sina män med stor kärlek, men i jämförelse med indier är de råskinn.
Han handhälsade, och jag såg honom i ögonen, och sa städerskan att det är väldigt roligt att jag får träffa din fantastiskt kärleksfulle man! Du kommer aldrig få problem pga honom, enbart glädje!
Städerskan la upp ett glädjetjut inför ”Moms” välsignelse av honom, och han sa mig ”God bless You” och log, men varför var de här??? Jag fattade ingenting…. städerskan sa mig att turken ville att hon skulle leta efter en pensel, som ska ha funnits på mitt bord, och vi sa i mun på varandra att du rör ju aldrig mitt skivbord??? Pensel? Med hjälp av Google translator förstod vi att den turkiske mannen menade inte en pensel utan textilfärgen.
Jag berättade för henne att jag kan inte ha tagit emot den, då hade jag sagt tack, kommit ihåg det, samt betalat hans utlägg om fem lira. Turken berättade att han la påsen på mitt skrivbord, men han minns inte att jag sa något???
-Du la en liten, liten påse på Moms skrivbord, och hon fattade inte att det var färgen, såg inte ens att du la nått där, du går sen och på kvällen då Mom städar av skrivbordet så åkte påsen ut med allt annat skräp, papperslappar, juicemuggar, sa den Lenaerfarna städerskan.
Turken bestämde sig för att be sin fru handla rätt färg en gång till, chauffören har försökt, och sen sa turken då alla tackat nej till kaffe eller te att han skulle köra hem städerskan med make, utredningen var nu klar. Ingens fel, förmodligen bara misstag.
-Det är no problem, jag kan låta köpa färgen en, tre eller fem gånger, It is my pleasure!
Vi tror nog ganska direkt att någon stulit påsen, men det går helt bort här, tanken finns inte ens. Det blir en förstasida direkt om det rör sig ens en enda tjuv på ön.
Det var den turkiska familjen som en gång i tiden rekommenderade städerskan, som städar som en Gud, vi har dem inte ens som städar varje millimeter, så att han gör denna enorma utredning handlar om att han själv och hans fru måste bli säkra på att hon inte har slarvat, då ligger hans namn pyrt till. Han har gått i god för henne.
Läsaren undrade; Sverige, världens största Gökbo?
Jag vet egentligen bara en sak, och det är att jag ofta får en ren chock då jag har med svenskar att göra förmodligen för att precis allt är tvärtom därför att det inte byggs en fascism här. Själva f-bygget kan nog i sig framkalla ett kollektivt gökbo, ja. Det är ofta crazymaking på en hög nivå.
Lämna ett svar