Besöket i Nicosia lär blir på måndag.
Jag är djupt tacksam för att jag inte befinner mig i USA just nu… Mannen nedan i video 1 är superförgiftad…
Den typen av svårt skadade finns inte i TRNC alls. Det beror nog främst på den rena maten, och Europas renaste vatten.
Under måndagen ska jag till ett stort sjukhus i Nicosia, och de ska göra en mer omfattande röntgen kallad ”MR”.
Chauffören ringer på förmiddagen, och bokar en tid, han talade med dem igår, och det är bara att åka dit i princip.
Igår talade doktorn med min granne, som var med, och chauffören
Han vände sig aldrig till mig. Inte en sekund ens! Det är sådant som vi kallar för att ”prata över huvudet på patienten”, och det är ett beteende som kan göra en svensk arg. Jag blev inte det därför att jag kan kulturen, och vet varför han gjorde det; Jag är sjuk, och ska inte belastas med nånting alls. Jag ska inte behöva ta in en massa information, det ska de friska runt mig göra. Chauffören ska fixa tider, inte jag, jag är sjuk, jag ska inte behöva göra nånting alls. Varför doktorn givetvis sa till chauffören igår:
-När ni har varit i Nicosia kan du fota resultatet och sända det till mig!
Jag hade ett viktigt beslut att fatta; kasta mig upp ganska direkt till Sverige, och låta sjukvården där ta hand om tumören, eller skippa svensk sjukvård helt, men utreda tumören ordentligt här.
Jag läste igenom Nordins text, och jag känner igen mycket från Indien, och de stod nog rätt klart snabbt att jag ska inte söka nån vård i Sverige alls.
Jag ska också lyssna på Nordins bok, en ljudbok är införskaffad, och om jag är smart skriver även jag en, med start idag.
Det borde jag kunna göra direkt här i bloggen, och be er säga till mig om det är något ni inte förstår eller något jag borde förklara ytterligare. Det behövs helt säkert fler böcker som visar på alternativ.
En annan bok som behövs akut, men den hinner jag inte med nu, är en som förklarar varför vissa människor i väst, fler och fler för varje år som går, utsätter inte minst kvinnor.
Jag meddelade vänner via FB att jag känner mig svag, ovanligt, och ska ägna mig åt att slå ner en tumör, och vips – tog inte ens fem minuter – så dök en penis upp i min Messinger.
Det är 40 år sen jag skrev nånstans att ”feminismen blir vår död”. Jag minns det som igår för kollegan
Kerstin Thorvall blev vansinnigt arg. Vi utredde inte då heller för hon frågade aldrig vad jag menade; hon bara agerade ut.
Penismannen är helt renons på maskulina energier. Män som saknar maskulina energier är farliga, och det såg jag dagligen i rätten. Feminiseringen av männen började på på allvar på 80-talet. Idag är den grotesk.
I väst är kvinnan ett objekt, och i resten av världen ett subjekt
Listan
