-Om 30 år lär du få skriva sanningar, påstod biskop Ström på 80-talet, och det lät konstigt eftersom författare ska hitta på, utom i faktaböcker.
Men vi är där sen länge, en roman ska vara sann, det ska ha hänt, och det kan bli ett oherrans liv om nån anser att den innehåller lögner, som de då kallas. På samma sätt har vi avfärdat Bibeln, kan inte vara sann, Jesus kan inte ha gått på vattnet! Lögn!
Då den skrevs var adjektiv ännu inte uppfunna så de skrev alltid i bilder, de gestaltade, och gå på vatten får vi översätta till envis, målmedveten, fokuserad, osv.
Gestaltat har den skönlitteräre författaren alltid gjort
Du låter karaktären ta på sig ett par 52:or i skor istället för att sprida ut adjektiv av typen; stor, lång, reslig, kraftig.
En av de chocker jag fick vid min romandebut var brevskörden då ”Häktad på sagolika skäl” kom ut… sanningskravet var tydligt.
Politiker och journalister fick tidigare absolut inte hitta på, men vi skulle, och Watergateskandalen avsatte president Nixon. Justitieminister Lejon fick gå, det hände rätt ofta att den och den fick gå, de hade inte riktigt hållit sig till sanningen.
Det är så i TRNC, en minister som ljuger får kicken direkt, och det är det normala, men vi skulle in i ett fascistbygge där journalister och politiker ska tappa hela sin trovärdighet, de ska ljuga, vinkla, sälja in åsikter mer än att sälja nyheter.
När jag skrev det första kapitlet i ”Häktad på sagolika skäl” kände jag ännu inte till det absurda sanningskravet ang. romaner, och den börjar med en historia som tack och lov är sann, kan man inte tro kanske.
Den inblandade mannen och hans fru är ungdomsvänner till mig, och de fick läsa manus, och han sa:
-Tryck, så alla lär sig att man inte ska ta hem nån! Behöver du fler sådana historier i framtiden kan du ge mig en flaska whisky, så ger jag mig ut på stán och jagar rätt på absurditeter.
Frun, som tog ut skilsmässa, sa:
-Tryck så alla förstår vilken skitstövel han var.
Älskarinnan i berättelsen fick inte läsa manus, jag kände henne inte, och det sades mig att hon blev rasande. Det är alltså rätt arbetsamt, kan nog också vara farligt, att använda historier som är sanna, som folk måste få läsa igenom.
Men det kan nog vara ännu farligare att hitta på; du kan få tusentals brev från folk som skriker eller så kan hela åklagarkåren gå i taket.
Det var bara jag som gestaltade att jurister som blir åklagare har väsentligt sämre betalt än en bolagsjurist eller en advokat genom att låta huvudåklagaren, Lage von Roth, i boken vara lite korkad. En medlem ur familjen Roth hörde också av sig, de har faktiskt en ganska hög IQ!!!.
Den numera avlidne advokat Holfve ringde chefredaktören på SvD, och hotade säga upp sin prenumeration, om de skrev en gång till om hans kusins dotter eller den dääär boken… en ringde pappa och frågade om han kunde tvinga mig att byta efternamn.
-Det föreslår jag att du gör, sa han.
I snart 40 år har jag vägrat svara på frågan om det är 100% sant eller inte att åklagare är mer korkade än andra jurister, och jag tänker inte göra det nu heller, jag gestaltade att de har sämst betalt, utan just påpeka författarens rätt, och skyldighet, att gestalta sin samtid.
Kapitel 1 ur ”Häktad på sagolika skäl”
https://youtu.be/dfOQ0xnE0BE
Lämna ett svar