Safaridags, och revirsnack

De talar om revir…  får mig att tänka på min vovve Ludvig, som jag ska besöka, men jag har talat med veterinären per telefon, ingen ändring. Han kan inte kissa själv, t.ex.

Ludvig är den enda hund jag känt som är verklig hund dvs som hundar är på riktigt.

Jag såg honom första gången utanför ett spa, för fyra år sen i november, och han stod och kikade in genom en öppen dörr med blicken fast riktad mot massören, en ryska. Hon sa att han följde efter henne, sov i hennes trädgård, och på morgonen följde han henne till jobbet, försvann och kom åter prick 16.00, då hon slutade, och följde henne hem.

Hon berättade också att han tagit sig in i hennes trädgård, då hon bodde uppe i bergen, och när hon flyttade ner till havet tog det inte många dagar innan han stod utanför den grinden.

Makalöst… avståndet var två mil.

Jag sa henne att om du behöver en hundvakt nån gång kan du ringa mig, och egentligen var det en löjlig kommentar, för han klarar sig ute själv. Han är en streetdog, och smartare hund har jag aldrig mött.

Han skulle däremot inte klara om man stängde in eller kopplade honom för de dör inifrån då. Ludvig kan dessutom öppna fönster, och han skulle sticka och inte komma hem mer.

Ryskan ringde mig sen efter en tid, och sa att hon måste tillbaka till Ryssland, och hon frågade om jag ville sponsra honom med vård och omsorg, om det behövdes en människa, och jag sa att jag hämtar honom direkt så får vi se om han stannar eller vänder åter till den by hon bodde i.

En del av dem vill ha en människa, och andra vill det inte alls, och mat får de ju av ”alla” och vatten finns i en låg vovve-fontän på torget. Är du dum ser du dem inte mer, så är det bara.

Han var livrädd i bilen hem, men flyttade in på tio minuter, och det tror ryskan och jag beror på att han fick vara inne hos mig, och han ville ha ett hem nu. Han har ju också alltid kommit hem, och är mer hemma än ute.

En svensk granne har tagit med honom ut, då de skulle gå några kilometer men han vänder jämt ganska direkt, och går hem.

En slagen hjälte, med krökt huvud, som förvisso har en människa, men inget revir längre, ingen rang; huvudet och svansen ned…  Jag själv vägrar fatta avlivningsbeslut, det får veterinären göra, men det lutar åt det hållet, vi får se. Jag tar en dag i taget nu, men det är tomt vill jag lova.