Medialt rekord, och en iskall slutsats

Det var den nyanlända svenskan som satte mig fullt ut på spåret;
-Vi projicerar, allt!

Du bör först ha läst artikeln där Kinas nya artificiella sol och nya järnväg ingår.

Med det menade hon att allt vi tror om omvärlden är rena projiceringar, det är hos oss det problemet existerar.

Vi vet alla vad folk tror om kineser och Kina, som ett exempel, och det är nog inte mer än fem år sen jag såg en artikel i AB där kineser framställdes som bondläppar, som inget begriper. Svensson är oändligt mycket oftare en bondläpp, som inget begriper, därför att Svensson är superisolerad.

Det existerar inga 19-timmarssändningar som ger dig möjlighet att bilda din egen uppfattning, och som ger landsortspressen insyn som om den vore på plats. Världsbilden serveras via MSM i 2-minutersinslag som mest.

I verkligheten lär vi inte överleva utan Kina, och jag tänker på deras nya sol och långa järnväg, om vi måste evakuera. De tror det, för annars hade de inte byggt dem.

Och varför bygger de… därför att de är lärda att svara-an, ordet ”ansvar” kommer ifrån orden ”svara an”. När du ser ett problem ska du lösa det, inte prata om det, lös det! Nu! Därför att om vi pratar om det tror hjärnan att problemet är löst. Massor med författare har upplevt att om de har talat om en bok med folk går det inte att skriva den.

Det kallar vi för ”de har ingen yttrandefrihet där”… i ett land som nyligen malt ner Carola i småbitar för att hon sa vad förmodligen många anser, de känner inte till de kommande massutvisningarna.

Jag gjorde ett test igår
En FB-bekant hade skrivit en lång text om muslimer, knappt en siffra rätt, och jag skrev först hans egen mening och sen min, i vederbörandes Messinger, som sett det, svarade inte mig. Inte svara på tilltal är högsta mode tydligen. Folk skriver för ofta till mig; ”Tack för att du svarar!!!”

Möjligen undrar personen om jag har blivit tokig?

Om svenskan har rätt fullt ut så kommer mängder, hundratusentals inåtvända ungdomar gå in i psykoser slutligen, och de utåtvända kommer att gå bananas. Om min gamla handledare psykoanalytikern Monika von Sydow hade rätt; det är barns och ungdomars ”svar” när de inte får säga vad de ser, när de växer upp i lögner, förnekelser, projiceringar, etc.