Hej Lena, tack för som vanligt intressanta artiklar.
Jag har några funderingar som jag gärna skulle vilja ha utredda, om du har tid och lust.
Vad jag förstår så äger kvinnan huset familjen bor i. Du beskriver att en familj kan äga ett flertal hus/lägenheter. Hyrs dessa ut till t.ex. turister eller ogifta?
Din beskrivning av hur väl landet du bor i fungerar, får mig att fundera på möjligheten att emigrera.
Med vänlig hälsning
NN
En normalstor familj i Indien är mellan 800-1.200 personer, de träffas på gigantiska fester kallade ”function”, alltid nån som gifter sig, fyller år, och det kan bli tre fester om dagen.
Indien och TRNC har många ritualer gemensamma, båda var kronkolonier, och här har man inte dessa fester flera gånger i veckan.
Man träffas istället gärna på söndagar på krogen eller på en av tusentals iordninggjorda picknickplatser som finns såväl inne i svala skogen som vid havet och brisen.
När jag skrev tio – hundra hus avsåg jag en normalstor familj här som är mellan 50 och 250 personer, och en inkomst många av dem har är uthyrning till oss. Man säljer inte en fastighet i första rappet, om nu en blir ledig pga dödsfall, man hyr gärna ut till oss.
Sämsta värden du kan få är den som inte bor här, som lämnat landet, och som struntar i om din kran droppar.
Idealet är att kvinnan äger huset, därför finns heller inget behov av några kvinnohus plus att våldsmentaliteten saknas helt, det är verkligen nolltolerans mot våld och poliskåren är normalt sett helt obeväpnad.
Men jag har sett fler och fler familjer där modern äger huset dottern får husera i med sin nya familj. Jag kan förstå det, därför att man har ett gryende problem nämligen att de unga tar efter västerlänningarna.
Min gamla hundvakt bor i en stor villa, som ägs av hennes mor, och här bestämmer du helt själv vem som ska ärva dig, du lägger ett testamente i domstolen och det gäller oss också, och jag gissar att hon får huset först då modern dör. Om vi inte lagt in ett testamente tar staten det du äger här.
Jag vet vilken ålder du befinner dig i, och som jag ser det ska sådana som du och jag flytta ut av tre skäl; det ena är att vi tredubblar vår pension lätt via mycket lägre priser, och det andra är för att barn och barnbarn ska ha nånstans att fly senare.
Vi ska bryta ny mark, de kommer och hälsar på och upptäcker långsamt en helt annan värld där allt är tvärtom. Det tredje skälet är att mamma är Gud, vi behandlas mycket, mycket, mycket väl i jämförelse med hur det ser ut i Sverige och man slipper all rädsla.
Börja med att hyra dig fram, minst ett utredningsår, och använd gärna lotstjänsten och utred pensionäshypotekslånet hemma, istället för att sälja, skriv inte ut dig helt, inte än. De som använder lotstjänsten kan få börja i mitt gästrum en vecka, pool ingår, för genomgång av allt viktigt.
Du slipper också alla nassevärderingar, det har smugit sig in fler än vad folk anar / ser, t.ex. att den enda som har ett hyfsat människovärde är den som lönearbetar.
Jag skakar på handen, men det var bara tillfälligt, och berodde nog på att jag legat på höger arm under natten, och hos mig finns bara en enda regel, gäster kan komma och gå som de vill genom en egen ingång, och den lyder; om man ser att jag skriver är jag inte hemma.
https://youtu.be/EZPLDZLD7B0
Lämna ett svar