Igår när jag åkte hem från jobbet ,då klev det på en mamma med tre barn mellan 8 och 12 år.
Jag satt en bit bort,men både hörde och såg hur de uppförde sig.De skrek och sprang runt i vagnen. Och när de satte sig på sina platser hade de fötterna på sätet och skrek och störde hela vagnen.Mamman försöka verkligen säga till dom,men fick som svar tillbaka ”håll käften.Då fick jag nog ,så jag gick bort där som satt.Jag sade med bestämd röst”ta ner fötterna från sätet,för man har inte fötterna där. Ni säger aldrig mer håll käften till er mamma, för det är hon som bestämmer över er.Och ni ska göra som hon säger.Sluta skrika i vagnen ,annars får ni gå av tåget.”
Jag har aldrig sett barn bli så tysta på en gång.De var säkert inte vana vid,att en annan vuxen sade ifrån.
När de gick ,sade mamman”tack för hjälpen.”
En bra beskrivning av ”barn ska ha villkorslös kärlek”, och vart det tar vägen… Barn står på tills de möter gränser. Mina idag 60-åriga fosterbarn hade aldrig förr hört, innan de hamnade hos mig, att de inte fick knarka. En hade varit i 62 hem, aldrig hört det förr.
-Det är nolltolerans, och ställer du inte upp på det får du be din assistent omplacera dig.
