Hej Lena
Läste din artikel om hepatit C och minnena sköljde över mig, och gammal sorg gjorde sig påmind igen. Min, nu sedan 3 år framlidna, mor var gravid i 7:e månaden, året var 1977, och jag var en tonårig då.
Vi var i Stockholm i januari och besökte familj och vänner. Just denna dag var jag och lillebror med vår mor på besök hos hennes barndomsvän, min mor fick en mycket kraftig smärta och blödning, så jag ringde ambulans som kom snabbt och körde mor till Karolinska sjukhuset och jag var med henne där hela tiden och var mors tolk och röst där eftersom hon var döv.
Jag förstod, ung som jag var, att här gällde det liv eller död, jag sa till läkare/sjuksköterskor att ni måste operera min mor genast, annars dör barnet och kanske mor också,jag sattes att övervaka mor med maskiner och slangar, 15 år gammal, medans personalen satt i fikarummet och pratade och skrattade,jag sprang fort i den långa korridoren där på akuten till fikarummet då de inte kom när jag ringde på akutklockan,så där höll det på flera timmar, när så en läkare slutligen dök upp och gjorde ett snabbbeslut att akut kejsarsnitt måste göras, skulle gjorts medetsamma när mor kom in på akuten, så var det för sent, barnet hade drunknat i flera liter blod i livmodern, pga moderkakan hade lossnat, mor fick blodtransfusion och lades sedan i respirator och det tog 14 dagar innan hon vaknade upp, jag satt hos mor varje dag under den svåra tiden.
Mor fick inte veta att blodet hon fick under operationen på Karolinska var smittat med hepatit C förrän många, många år senare, och då hade hon fått fettlever som hon måste medicinera för och andra symptom på hepatit C , mor besökte otaliga läkare under åren, och jag fattade inte varför hon inte fick rätt diagnos redan då, för man visste på Karolinska att de förekom att narkomaner tilläts lämna blod där, fruktansvärt och enligt mig är det nazism.
Jag beställde en tjock lunta med mors journaler, efter att hon gick bort, ville försöka få reda i vad som hände och när hon fick diagnosen hepatit C, m.m. Mor var sjuk i perioder under många decennier och levern hade tagit skada. 2007 så meddelade mor mig att hon träffat en medicinläkare på norrlandssjukhuset där hon var patient, han erbjöd henne en ny sorts medicin mot hepatit C, tabletter + sprutor, jag avrådde henne men läkaren hade övertalat henne att prova så hon påbörjade medicineringen och blev mycket sjuk och extremt trött redan efter första behandlingen så fortsatte det tills behandlingskuren var klar, men mor blev aldrig sig själv igen, återhämtade sig aldrig till sitt gamla jag, sedan gick det utför på ett fruktansvärt tragiskt sätt.
Jag och äldste sonen letade info på nätet (på engelska givetvis) om just den här behandlingen som mor fick, och det var omskakande läsning, den hade orsakat skada i Usa på patienter och man slutade rätt snart med den, men den såldes till Sverige av någon konstig anledning( nazism?) mor fick alla de hemska biverkningar som räknades upp, minns att jag läste om en svensk kvinna med hepatit C diagnos som tackade nej till denna behandling då den var så riskabel och med dåligt resultat, denna kvinna fick sedan erbjudande om en ny och mycket säkrare medicin, hon tackade ja till och blev frisk, sa hon.
Det här blev långt men svårt göra en sådan omfattande tragisk berättelse för kort. Kan tillägga att jag själv varit föremål för omfattande undersökningar sedan ca 3 års ålder på just Karolinska sjukhuset pga att jag föddes med en komplicerad synskada, där gjorde de hemska smärtsamma undersökningar på mig som många decennier senare chockade min förre ögonläkare, han sa att han inte kunde förstå varför de gjorde dessa undersökningar på ett barn, när de fanns andra metoder, som var enklare och skonsammare att göra, redan på den tiden. återigen nazism, säger jag.
Bästa hälsningar
NN
Och ni är ingalunda ensamma!
