En läsare gav mig en länk via FB som visar upp en del av kulturskillnadera, men jag har en historia som säger än mer; en svenska hade nio gatuhundar hemma i sin lägenhet, en tvåa, och till den fanns en pytteliten gräsplätt. Det är en ny lag på ingående, du får inte ha mer än tre hundar i tätbebyggt område.
En dag lyfte grannen över en av hundarna till sig, och hon ringde polisen, som kom. De lyssnade på henne, gick över till grannen, kom åter och sa:
-Han har inte stulit hunden, han har räddat den, som dessutom är en jaktras, han jagar, så vi ingriper inte, överklaga gärna i domstol.
En del av dem, långt ifrån alla, vill ha en människa, min vovve Ludvig ville, och på bilden ovan ser vi mötet mellan honom och hans ukrainska människa, hon besökte oss då han varit här i två år. Med sig hade hon sibiriska Nadja.
Ludvigs förra människa berättade redan tidigare att hon bott i bergen, och en dag stod han i trädgården, och där fick han bo. Hon flyttade sen sex kilometer ner till havet, och efter ett par dagar stod han i den trädgården, där han fick bo.
Han följde henne till och från jobbet varje dag, han kunde klockan sa hon, och jag mötte honom på hennes jobb, sa spontant att behöver du hundvakt nån gång, ring mig, han har IQ som få, och när hon skulle flytta hem till Ukraina så ringde hon…
Det var egentligen meningen att sibiriska Nadja skulle ha tagit över, men hennes mamma hade dött precis då varför hon måste resa till Ryssland, och det var Nadja som påminde om svenskan som sagt att hon gillade vovven.
Jag har en golden-labb-gatukorsning, som handlar dagligen åt sin åldriga människa, på min gata.
https://youtu.be/Jx0rJ2jKxUA
Lämna ett svar