Inom AA- och NA-rörelsen talas det ofta om att knarka känslor, folk är beroende av dopaminpåslag. Just nu minns jag inte om jag har med det i Botten upp?
Jag utredde det där på djupet när jag besökte Minnesotarörelsens hjärta Hazelden för hundra år sen, och detta vårt beteende, beskrivs i videon nedan, kallas för ”love marriage” i Indien. Får vi tro min vän Linda är det ”det värsta som kan hända kvinnor och barn”.
Kloka indier vill ha ”arranged marriages”, som vi tror är nån form av tvångsäktenskap, och det är som vanligt fel och tvärtom, och det går ut på att en partner utreds noga. Jag har sett en sån utredning, som tog flera år, och det var då min indiske grafiker gifte sig.
Man gör mängder med intervjuer för att ta reda på om ett par passar ihop eller inte. De ska ha samma grundvärderingar, komma från samma kultur, etc. Lika barn leka bäst, är mottot, och de ska ha samma status avseende sina yrken och bakgrund. De bör också ha samma syn på pengar, politik, religion, barnuppfostran, etc.
Indien har världens lägsta skilsmässostatistik, och vi torde ha den högsta?
Vi gifter oss med folk vi inte ens känner, tar 12 år att lära känna nån på djupet, vi går nog enbart på yta.
Jag vet sen tidigare vad videon förmedlar nämligen att de som är ute efter dopaminpåslag – knarka känslor – springer all världens väg om du säger; Visst, låt oss gifta oss imorgon!
Just nu är jag ”hårt drabbad” av en, på tok för ung dessutom, som anser att jag är ”vacker utanpå och inuti”, och jag vet inte riktigt hur man botar honom?
Skicka på honom videon?
Lämna ett svar