Kidsen

Det är mycket lätt att leva samman med kidsen, de är väluppfostrade och jag känner igen kulturen från Indien.

Varje kväll ger de mig ett helt vidunderligt te, som kokas länge, och vid tio guldmjölk. Fattas något travar Abdul iväg till marknaden, och han torkar alla golv, varje kväll. De köper mjölk direkt av en bonde, han levererar till terrassen, så den är inte pastöriserad men det blir den ändå eftersom de kokar den.

Båda klarar av att hålla oss vid liv för gissningsvis fem kronor per person och måltid, och nu äter vi bara samman en gång i veckan men maten är vidunderlig. De äter på det hotell där de jobbar.

Jag har sagt att det är nog klokt om vi kör så här, tills kriget i Ukraina är över, och tills vi vet om ww3 ska bryta ut brett, och båda nickar.

Jag är hyfsat duktig på örtmedicin men det är intet mot vad Anna är. Hon fixade  hostmedicin häromdagen…

Vi riskerar att bli utan dricksvatten om några dagar, då går Abdul och köper i butiken och konkar hem, för vattenmannen är i Turkiet och hjälper till.

Jag skulle aldrig klara av att konka hem en vattenflaska, 20 liter, väger bly.