Jag lyssnade på Madeleine Moberg igår, som i vanlig ordning hivade ner podden direkt, jag hann inte ens ta ner ljudet och det är synd att hon ibland inte har mod eller ork att inte hiva ner. Kan vara så att hon fortfarande ”måste” vara lojal mot den idag döda pappan?
P
odden handlade om hennes barndom kantad av våld, en blåslagen mamma, som ofta våldtogs inför barnen, och hon själv fick regelbundet stryk, kastades ut i snön i januari, osv. Jag har hört det förr och många gånger; i rätten.
Hon hade inte ens behövt nämna att pappan var grav alk, det hörde jag på alla HA RÄTT-historier, t.ex, hade mamman kokat potatisen fel, han kastade kastrullen ut över golvet, pressade sen ner hennes ansikte i de heta potatisarna och sa just det;
-Gör om, gör rätt.
Hon talade aldrig om nån farfar, bara om en farbror som var polis, han kom när grannarna kallade på dem nån gång vart femte år, och han tog ut pappan på en åktur i tjugo minuter, vilket alltså gav henne kanske sex tillfällen då hon fick en fristad, i tjugo minuter, vardera gången.
Enorma mängder människor i Sverige har den här bakgrunden, och det klagas ofta över att vi är fega, det här är ett skäl, minnet av att mod är förenat med ett blixtsnabbt mordförsök är djupt.
Jag är född 1953 och har aldrig fått stryk vilket var rätt ovanligt.
Skälet till att statistiken går spikrakt uppåt sen 70-talet beror med stor sannolikhet på att vuxna runt barn anmäler oftare och oftare och jag tänker på grannar, lärare, dagispersonal, etc.
Nio av tio våldsbrott är alk-drogrelaterade, och det är därför man saknar våld i TRNC, lokalbefolkningen dricker inte, och det finns ytterst lite droger. Det är främst utländska studenter som försökt ta in narkotika.
Lämna ett svar