Texten nedan är publicerad i SvD, och är nog en rätt arketypisk västerländsk text, och västerlänningen är historielös samt har en världsbild som är fullständigt skev, i mina ögon. Man talar gärna om andra länder, men talar aldrig med dess medborgare, och självgodheten är som en religion.
Vi har det bra, alla andra har ett helvete, bör befrias av oss helst, och ”bevis” har jag hört här nere i mängd och trängsel; övergivna katter överallt! Patienter får ingen omsorg! Kvinnorna har det vidrigt! TRNC är ockuperat!
Värst av allt kanske; folk ser inte att det pågår ett fascistbygge grande.
I den nuvarande konflikten är väl grundfrågan om ryssarna vaktar gränsen mot Ukraina eller om de tänker gå in. Tanken att de kanske har alla skäl i världen att stå på sina gränser faller oss aldrig in. Vi är de goda.
Möjligt, men vi är framförallt experter på att anta, aldrig utreda, och vi missförstår det mesta, vi förstår inte, och vill inte förstå, andra kulturer. De ska leva som vi gör, har de inte feminismen är det ett bevis på att kvinnorna lider ohyggligt.
Maskirovka är en rysk militärteknisk term för sådant som är ägnat att vilseleda en fiende i händelse av en konfliktsituation. Kan man få tankarna hos den andre att vandra vilse, är motståndaren snart nedlagd. Ryssland talar ett exceptionellt maktspråk och har, förutom en lika oanständig som omöjlig kravlista till Nato, placerat 100 000 soldater vid Ukrainas gräns. I detta spända läge förekommer mångfaldig maskirovka.
Genom att exempelvis sprida narrativet att det i själva verket är Ryssland som upplever sig hotat av att ha Nato i sin närhet, försöker man övertala sina egna om att man har den moraliska rätten på sin sida. Om Ryssland är offret, blir aggressionen mot andra i den egna förvridna verkligheten omvandlad till motiverat självförsvar. En sådan argumentation användes i samband med kriget mot Georgien och i samband med den illegala annekteringen av Krim.
Rådet till omvärlden är att se den sjukes vanföreställningar för vad de är. Och begripa att det inte hjälper att gå till mötes och bekräfta ens en liten del av den dikterade sanningen. Det kommer inte att fungera som medel för att få den andre att komma ur sin falska upplevelse av tillvaron, bara befästa den. Man kan sitta ner och prata med en mördare eller våldtäktsman, men den som anser sig ha haft den moraliska rätten att begå övergreppen behöver mötas av tydliga signaler om verkligheten.
Resultatet av fyra timmars samtal i Genève i måndags är att Nato har meddelat sig redo att fortsätta diskutera. Svaret är i skrivande stund inte inkommet. På torsdag möts den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE och Ryssland i Wien, där även Ukraina deltar.
Det finns förstås en gräns för hur länge samtal kan föras. En initial propagandaseger har Putin redan vunnit. Hans obscena kravlista är grunden för diskussionen. Symboliken i 100 000 soldater är ett gigantiskt avhugget hästhuvud, för den som kan sin Gudfadern, och motparterna behöver visa att de har mer än ord att möta hoten med. Den ekonomiska motelden i termer av att bland annat stoppa godkännandet av Nord Stream 2, liksom strypa tillgången till det globala finanssystemet och möjligheterna för kleptokrater att tvätta pengar i väst, kan ge effekt.
För det är inte synd om Ryssland (den ryska befolkningen är en annan sak). Det är ett land med en politisk ledning som agerar megalomant och maktfullkomligt med ambitioner att försätta delar av den fria världen i underkastelse. Det och inget annat bör vara utgångspunkten för fortsättningen.
Tove Lifvendahl
Russia says NATO talks ‘unsuccessful’ as Poland warns of war
Lämna ett svar