Vi vet att vänstern ska vägra att kompromissa, och det är minst 25 år sen namnkunniga s-människor i min dåvarande kommun sa upp sina uppdrag, och på frågan varför fick jag svaret;
-Jag måste rädda landet, jag måste sätta ner foten.
De nästkommande 25 åren gick åt till att vrida allt som är normalt att bli onormalt, och vice versa. Det är här SD föds.
Man började ge brottslingar lägenheter, men skötsamma fick köa i åratal, exemplen kan radas upp, varje svensk vet vad jag menar. Det intressantaste med hela denna kollektiva fostran är att den går hand i hand med symtomen för medberoende.
Vi blev ett tvärtomland under loppet av 25-30 år, och idag ligger en Guillou-bok titlad ”Eventuellt uppsåt: att döda ortens gangsters.” på Bokustoppen.
Vänstern vägrar att kompromissa ska sen polarisera mot de som kallas för the right wing i USA, och ofta ”vakna” hos oss. Båda polerna vill HA RÄTT, som är ett urtypiskt alk-symtom. Det kan vara skälet till att jag ofta benämner landet som en drognation, precis som USA.
Motsättningarna ska sen leda till att de vakna gör uppror, som i Frankrike nu.
Sen börjar man fostra om
Gud nåde den SD-människa som hade satt på sig en svensk flagga eller börjat yra om att Sverige ska bli mer likt Sverige. När rosen åker av och ersätts med flaggan blir alla glada! Äntligen värnar s om Sverige!
Frågan ställs vilket ansvar vänstern tar, och svaret är massutvisningar av scapegoats längre fram.
I ett nytt avsnitt av Lite mer höger visar Richard Sörman hur skadlig och samhällsfarlig den intellektuella vänstern är.
Utgångspunkten är en debattartikel av Hynek Pallas där alla former av svensk integritet och självbevarelsedrift beskrivs som utslag av rasism och fascism. Vilket ansvar tar Hynek Pallas, och alla som tänker som han, för den utveckling mot ett farligare Sverige som de har drivit på?
Lämna ett svar