Det kan bli konsekvenser då vi läser av fel

Jag lurades av tre unga pojkar, de ringde på min dörr, sa att en välkänd handlare hade sänt dem, de skulle bära ner tunga krukor från min terrass, ett svenskt par skulle ta över den gigantiska våningen därför att jag ville ha väsentligt mindre eftersom jag tillbringade fyra till sex månader om året i Indien.

De bar, och stönade, och svensken blev upprörd, hur kunde man skicka så klena pojkar? Han skulle aldrig handla där mer!

Svenskens reaktion är faktiskt ett brott här; förtal. I vårt land dömer folk varandra på löpande band men det är inte okej i denna kultur.

Har du problem med någon ska du tala med polisen eller med byhövdingen så att de får lösa problemet.

Det är ett mycket vanligts svenskmisstag att vi antar, utreder sällan, och jag sa ganska direkt att det är något som inte stämmer, han är en mycket bra människa vilket syns lång väg i hans ögon, jag ska tala med handlaren.

Innan jag ens hann blinka kom den äldste pojken och sa mig att de var klara, och så försvann de som blixtar, när jag hade betalat dem, och normalt sett behöver man aldrig kolla folk.

Jag upptäckte sen att hälften var kvar, och den andra halvan stod huller om buller på gården. Jag kontaktade handlaren, som sa att han hade inte skickat några pojkar. Men han trodde att han visste hur det gått till… då vi var i butiken var det en f.d. anställd inne, som måste ha avlyssnat samtalet, och hört handlaren lova mig att sända bärare.

Killarna hade snott jobbet…
Handlaren bad mig komma ner, han ville att jag skulle följa med hans fru till polisen, och så skedde. De tog i hand, tackade för att vi kommit, bjöd på kaffe i Rosenträdgården, och så fick vi berätta varför vi kommit…

Här har du en och samma polis hela tiden, den du talar med tar ärendet från ax till limpa, och vår lyssnade, frågade, skrev och frågade mig slutligen om jag kunde tänka mig att vara hemma om fyra timmar, klockan fem?

Fem prick kom en polisbil med ”min” polis, en kollega och tre pojkar i baksätet, och de fick städa upp på gården, och bära klart samt städa takterrassen. När de var klara fick jag frågan om jag kunde ta tillbaka min ”complain” – min klagan – och jag nickade. Handlaren, som anlänt, fick samma fråga, och han nickade.

Då händer det pojkarna inte mer, de har ställt allt tillrätta, och de åtalas i princip bara om de vägrar göra rätt för sig. Det lönar sig alltid att be om ursäkt, och ställa allt tillrätta.

Vi läser av detta som kriminalpolitik men det är egentligen ett karma-stopp vi ser, för om pojkarna inte erbjuds att ställa allt till rätta och ta ansvar, så kommer dels alla brottsoffer kanske att lockas in i hämndkänslor, och dels kommer pojkarna själva blåsas minst tre gånger vardera, och det kan förstöra deras liv, och sen deras barns liv.

Jag har hört svenskar kalla systemet ”förnedrande” men i verkligheten är det kärlek som utövas av polisen. TRNC är på många sätt ett högandligt samhälle, ska inte förväxlas med religion, de tror på Gud  högre makten – universums lagar – men de går inte i moskén.