Bygga upp ett nytt liv

Chauffören trollade fram en keramiker, som han känner sen de var små, ”alla” känner ”alla”, turkcyprioterna är inte fler än 350 000 ungefär.

Svenskan är keramiker, och besökte sin kollega som igår, de fann varandra direkt, och svenskan ska åter i morgon och kommer nu att adopteras. Det svenska paret är också mycket bra människor.

Chauffören skulle aldrig tussa ihop svenskan med en idiot, och motsatt skulle han aldrig utsätta sin barndomsvän, och det är därför mycket lätt att skapa kontakter. Den som presenterar en främling går i god för denne.

Den lokala konstnärinnan har 1,3 tusen FB-vänner, och vi två har sju gemensamma, och så ser det ut; alla känner alla… Alltid är det nån som känner den man vill ha tag på.

Svenskan hade frågat var man bäst köper konstnärsmaterial, och fick svaret att det gör du nog bäst i Sverige, och förmågan att fråga är nyckeln. Inte helt lätt för oss därför att vi antar oftare än frågar i vår kultur.

De som aldrig tar sig in bland lokalbefolkningen får det oändligt mycket svårare, och nyckeln är alltid en egen chaufför dvs. man väljer en man gillar, och åker sedan bara med denne.

Jag har presenterat dem för apotekaren, och förklarat att hon kommer hem med mediciner om man är sjuk, och fungerar som en svensk vårdcentral. Man går alltid till apotekaren först, och det hon inte förstår skickar hon vidare till sjukhuset.

En produkt jag skulle ha var slut, kommer in i morgon, jag har betalat den, och hon ger den till chauffören, som plockar upp den då han ändå är i närheten, och ger mig då han hämtar svenskarna för att åka till syd på onsdag. De har med sig en lista med frågor, och de lär få korrekta svar.

Vi sprang på en annan kulturskillnad idag
Värden har gett svenskarna ett ”letter of intention” – avsiktsförklaring – löfte att få lägenheten och frågan kom upp hur mycket av depositionen de skulle betala nu. Han sa;
-Fråga Lena, hon får bestämma det.

Det hade nog inte en svensk värd sagt
Men det han vinner är att jag tänker, och jag tänker juridiskt, vilket han vet. Risken att det blir problem minskar, och jag bestämde följande;
-Betala en halv hyra när ni skriver på avsiktsförklaringen, och till värden sa jag; ”Det räcker, du tar inga som helst risker, hoppar de av så blir du av med den på fem minuter.”

Till svenskarna sa jag: ”Det räcker, ska inte vara mer, får inte vara så mycket att det kan påverka er om ni skulle ångra er och inte vilja ha en lya om två månader.”

De ska flytta in, för att de vill det 100%, och inte för att de har betalat astronomiska summor, och en halv hyra är 225 dollar.

En svensk värd, min är 39 år, hade bestämt att jag som är 30 år äldre är inget sexualobjekt för honom. Jag är alltså värdelös / osynlig. Sexualiseringen, som ingår då man bygger en fascism, har gått så långt att så är det rutinmässigt i Sverige, och lägger vi på åldersföraktet, så vet vi med 100% säkerhet att en svensk värd skulle aldrig nånsin be mig ta fram visdom och sätta upp gränserna, för båda parter.

Jag har meddelat att de kommer klara av att flytta ut, de frågar, det är nyckeln, och vi kom då in på att de landsmän som på allvar tror att vi i väst är överlägsna alla andra frågar givetvis aldrig.