Presidenten här i nord vill inte ha nått enande av ön… 
Det jag får fram, via böcker skrivna av svenska FN-människor främst, är att båda folken, grek-och turkcyprioter, var livegna slavar under det brittiska imperiets styre. Jag har också träffat äldre med siffror tatuerade på sina underarmar.
När Cypern blir fritt vill den hårdaste kommunistgruppen bland grekcyprioterna ha ön för sig själva, och man anser då att det finns inget som heter turkcyprioter, de är turkar, de ska ut.
Det är nys, de kom hit på 1500-talet, och en gren gick upp till Skandinavien varför de ofta liknar oss.
Den hårda kommunistgruppen låg bakom enorma mängder överfall, mord, etc och slutligen bryter kriget, slakten, ut och folkmordet stoppas av Turkiet som går in.
Syd är fortfarande kommuniststyrt, bloggaren Jan Milld upptäckte grundbulten:
”Man ska ju akta sig för att generalisera, så det är med tvekan jag berättar om denna enskilda händelse. Den ligger dock så väl i linje med jag i övrigt tagit del av, att jag tror den kan säga något ganska allmängiltigt av betydelse för förståelse av konflikten.
Per och jag hade parkerat oss vid vad han och Lena kallade ”gubbdagis” – en enkel uteservering i Girne. Snart kom en turkcypriot som Per kände sedan tidigare och satte sig vid vårt bord. Låt mig här kalla honom Kemal.
Kemal gav ett lågmält och vänligt intryck. Först verkade han litet avvaktande beträffande mig – även då jag ställt frågor var det Per han tittade på, när han svarade. Efterhand hand tinade han dock upp, när han märkte att mitt intresse för öns historia var äkta. Han bjöd mig snart på en turkisk öl (som smakade mycket bra).
Kemal berättade hur vänner och anhöriga till honom bara försvunnit. Man hade gått ut för att kanske hämta vatten, men kom aldrig tillbaka. Bittra minnen som han och många andra hade förlika sig med.
Plötsligt dök det upp ett sällskap på två damer och två herrar, och vårt samtal avbröts. Direkt fick jag klart för mig att de var grekcyprioter, eftersom Kemal började tala med dem – på grekiska. De kom från öns södra del och var som jag uppfattade saken på besök över helgen, de hade kanske ett fritidshus i området.
Det första intressanta momentet var Kemals vänlighet mot dem, en påminnelse om hur han måste övervinna en bitterhet som han rimligen kunnat känna.
Det andra momentet var det intryck som framförallt männen i det nyanlända sällskapet förmedlade, genom klädsel, röstvolym och kroppsspråk. Flott uppklädda, en av dem med en tjock cigarr i handen. Skrikande och tjoande, forcerat. De lämnade ingen i tvivelsmål om att de s.a.s. kände sig ”äga” platsen.
Min reflexion efter detta möte, om dessa personer var representativa för grekcyprioter, blir ju: hur ska dessa så olika folkslag kunna leva tillsammans?
Är inte den geografiska uppdelning som genomdrivits genom invasionen 1974 något att slå vakt om, för att undgå förnyande konflikter?” Källa Jan Millds text
Det är den nuvarande presidentens uppfattning också, och chaufförens parti – socialdemokraterna – är emot det, de vill se ett enande, och dess ordförande som jag intervjuade sa mig att ”vi är nog idealister”.
Ja, så länge som syd rattas av kommunister ska de passa sig för grundproblemet i den så kallade Cypernfrågan är nog att det är -ister som styr i syd. Folk underskattar grundattityderna och ondskan i -ismerna så de grekcyprioter som Jan Milld såg, och skrev om, är inte i första hand grekcyprioter, de är i första hand kommunister.
Lämna ett svar