Massage på kliniken kostar 180 lira, och hemma 200, vilket är ungefär 200 sek, och min massör John, 21 år, är en högutbildad medicinsk massör, vilket märks. Han börjar med att trycka med en kudde; skicka upp signaler till hjärnan så att den inte chockas då han sätter igång. Fotograf var Johns mamma, grannens bästa vän.
Idag kommer John klockan sex, och ska ge mig lymfmassage och inga muskler ska knådas. All smärta är borta nu, liksom toksvullnaden, så det är dags för honom nu för att sätta rejäl fart på systemet.
De har mycket att göra i dessa Covidtider, normalt sett åker jag och ett gäng kvinnor till Hamam, kvinnodagen är på tisdagar, och då är det bara kvinnor inne i anläggningen ute på Hotell Acapulco. THE LADYS DAY!
Här kallas vi för “kvinnor”, och inte “tjejer”, västs ungdomskultur existerar inte alls, så det saknas vuxna kvinnor som tror att de är “tjejer”.
Inga “tjejmiddagar”, alltså
Ingen här som har problem med att vara vuxen, eller att vara kvinna, och det finns heller inga som tjänstgör som leksaker. Mentaliteten saknas helt, eftersom respekten för oss är djup, med svenska mått mätt är den avgrundsdjup.
Det är alltid intressant att konstatera år ut och år in att det elände man tror finns här egentligen är problem hemma i Sverige.
Detta är Hamam inne i huvudstaden, och ingen har någonsin varit riktigt ren, som inte besökt Hamam, no way.
Lämna ett svar