Jag har den fördelen att nationella insatsstyrkan säger till före en katastrof, och det är ett av uppdragen, vilket förklarar varför ”alla” matar dem, hjälper dem om de ber om det, veterinären tar inte betalt etc.
Kickan, som är sjuk, gick in till en granne t.ex. och bad uttryckligen om hjälp. Hon kom samman med sin pappa, varför vi trodde länge att även han var drabbad, men han var nog enbart solidarisk, lurade oss alla, och följde nog bara med sin dotter.
I det läget förvandlas en vildkatt, du inte ens kan klappa, till en mycket medgörlig varelse. Båda gick t.ex. in i en kattbur själva, lite mat lades i den, och utan problem. Igår la sig Kickan i grannens kattbur på eget bevåg. Kickan togs då till veterinären, som hade fullt, men hon tas in på kliniken som idag.
Jag ser ibland att veterinären i min by skriver på sin hemsida att han vill ha in pengar – frivilliga bidrag – för just vården av insatsstyrkan.
Australien övar för händelser ”vi vet kommer”
Det är som vanligt, alla vet… utom svensken, som tror att denne vet, allting.
Listan
Lämna ett svar