101 år

Om nu ”den tysta generationen” aldrig talade kan man undra vad den då gjorde…

Ovan är en bild på mina bröder som fått sig en flotte. Den bars nog upp av gamla bildäck eller bensintunnor, de fick helt säkert vara med och bygga den, och till vänster har vi skjutövningar eftersom kriget var på ingående. Pappa lär mamma skjuta skarpt.

Idag lägger vi ner enorma mängder tid på att handla varor och konsumera dem, och det skapas mycket sällan nånting alls, och vi är idag en renodlad pratkultur. Det var den tysta generationen som byggde upp Sverige som innan var ett mycket, mycket fattigt land där folk svalt. Om vi pratar om problem tror hjärnan att de är lösta så det aktade de sig för.

Det västerländska experimentet gick åt helvete, och det är inte speciellt konstigt eftersom många teser idag går ut på att vi inte skulle vara människor. Man bara bestämde att nu feminiserar vi alla män, och utan att fundera över konsekvenserna.

Ju mer man feminiserar män desto mer våld lär man få och inte minst mot kvinnor och barn. Kvinnomisshandeln är helt outstanding i Sverige, och 0 här. Jag har letat i tolv år efter spöade turkcypriotiska kvinnor, och det existerar inga. Det finns våldsamma turkar som gömmer sig bland annat uppe i bergen och där har det förekommit.

Min pappa, född 1919, skulle ha fyllt 101 år idag, och han var ett tidstypiskt exempel på en medborgare ur ”den tysta generationen”.

Man pratade inte, man handlade och jag har många, många minnen av hans handlande.

Jag ringde hem en gång, var runt 16 år, och frågade om jag fick komma hem vid 23.00 istället för det normala 21.00, och han sa blankt nej.

Jag blev väldigt arg, men tog mig till Roslagsbanan vid Östra Station i Stockholm, och hann precis på tåget… trodde jag. Jag hade satt mig på fel, och klev av långt ut i urskogen i Täby kykby, och jag skulle till Viggbyholm.

Det fanns en stationsvakt men han vägrade låna ut nån telefon, och jag gick över skogen och kom hem två på natten, och pappa frågade vad som hänt, och varför jag var så sen, och jag sa som det var. Jag tror aldrig att jag ljög för honom, för det behövde man inte, och han lyssnade, och sa inget mer än att jag skulle gå och sova, och att vi skulle åka till stationen dagen efter när jag sovit ut.

Det gjorde vi, och han fick tag på ett stationsbiträde, och denne hämtade nån chef, och pappa tog upp sedlar, och gav mannen med orden:

-Använd dessa pengar för att betala telefonsamtal som utförs av barn som måste ringa hem.

1919 var det samma liv då som nu i USA, och de ha alltid varit våldsamma därför att det är en våldsam kultur. Där har man aldrig pratat. Man skjuter först, och frågar sen. Men 1919 överlevde de, och det tror jag inte att de kommer att göra i denna vända. Ättlingarna till de gamla marktjuvarna och indianmördarna lär nog slå ihjäl och råna varandra. Kriminalitet är till 50% ärftligt.