Jag har en ständigt närvarande pappa, född 1919, död 1991, och som ofta sa saker jag inte förstod då men som jag förstår nu varför jag har en ny pappa, i min gamla, nästan varje dag.
– Aha! NU fattar jag vad han menade!
Om han hade levt idag hade han fyllt 100 år som idag, och det undrar jag om det ens hade kunnat ske?
Han hade minst svimmat om han hade sett dagens Sverige, och alla lögner.
En av dem är påståendet att kvinnor och 
barn hade ett helvete förr, och blev sen räddade av feminismen. De som hade ett elände då, som nu, var de som växte upp i våldsamma hem
Här ovan sitter han med ett barnbarn i knäet, som numera är 48 år, och som har egna barnbarn… Han lagade bättre mat än min mor, och diskade, och fotot bör vara ifrån 1976-77.
Än intressantare är nästa bild, och jag minns tillfället, då jag och Arne Järnelöv förde ett samtal på någon fest runt 1970-73, och pappa och hans svåger sitter tysta.
Arne, som blev forskare sen, kunde mycket redan då, och jag bör vara 17-20 år och jag hade börjat plugga dagligen, förutom skolan, och enligt dagens myter skulle jag inte ha fått öppna munnen ens… än mindre hade två äldre män lyssnat intensivt på oss ungdomar.
https://www.youtube.com/watch?v=rEc8rGonrQw
Lämna ett svar