Där jag befinner mig saknas brevinkast, post förekommer nästan inte och brevbärare finns inga, och du kan ha en box på torget, och har du ingen kan du alltid be folk skicka paketet c/o postkontoret. Räkningar saknas, eftersom det är ett kontantsamhälle, och brev skickar man aldrig till varandra.
Man talar med varandra, dricker te i timmar, och reder ut
Skickar jag ett e-brev om någon sak, jag är på väg att missuppfatta, får jag svaret; ”Jag kommer ner till dig i kväll”. Man talar alltid face to face, och skulle man bli osams ringer man polisen.
De kommer direkt, sitter ner, dricker te de också, och talar i timmar, om det behövs. Målet är frid, fred och förståelse, och eftersom nästan alla konflikter är missförstånd i botten råder det en allmän frid över precis hela ön.
Den leder till att vi kan ha ett bokskåp uppe vid torget, där du har lov att ta en bok, och när du läst den lämnar du den åter. Den friden leder till att ingen tar mina mandariner. Den leder också till att när du hyr en cykel får du en utan lås för det behövs inga, cykeltjuvar saknas helt, och du kan och ska lita på din omgivning.
Jag har tilltalat Andreas Strand som är extremt misstänksam, och därmed väldigt, väldigt rädd. Jag gissar att skallen är full med demoner redan, och sen ”vet” han snart massor, som inte jag vet.
Han utgår i vart fall ifrån att jag vill honom illa
Jag antar att beteendet inte är helt ovanligt, och jämför man en svensk ung mans beteende, med hur de är här, kan man få ett hum om hur socialt skadade vi är.
Det sista jag skrev var: Bye for now! Jag vet inte om du hörde mig men jag sa att som svensk är man misstänksam därför att många där uppe är illasinnade. Jag befinner mig i ett land och en kultur där ingen är illasinnad, nobody, finns inte på kartan.
Den sista raden kan ha gjort mig än mer hotfull?
Det ska vara svenskt… Jag brukar kalla detta dysfunktionella samhälle för ”Tvärtomlandet”, och andra säger ”Dårhuset”, och frågan är hur vi kommer ur det? Djupa rötter…
Grunden för vår förljugenhet är den urgamla svenska föreställningen att det svenska är det rätta och ursprungliga. De som tror att detta är en modern sjuka som uppfanns på 1960-talet har fel för redan sextonhundratalsdiktaren George Stiernhielm kunde bevisa för sin entusiastiska samtid att svenskan är mänsklighetens originalspråk.
[…]
”I Sverige ska alla som kan jobba också jobba”, förklarar Ekström. Det tycker även jag kan vara en eftersträvansvärd princip men den kommer inte i närheten av mångkulturproppen 1975:26.
I många, kanske de flesta, av mänsklighetens kulturer är arbetet inte det högsta goda. Det högsta goda är i stället arbetets motsats, nämligen den bekväma sysslolösheten, il dolce farniente. Inför sådan motsträvighet vill Prussiluskan ta fram myndighetspiskan: ”då måste vi ställa krav… plikt och rätt behöver hänga ihop… med skarpare lagstiftning [kan vi] skynda på integrationen”. Läs mer
Det är väl där vi bland annat befinner oss nu?
Vi vill att främmande kulturer ska arbeta, som vi.
De kommer inte att lämna bort spädbarn men inte tvätten. De lär lämna bort tvätten, om de har råd, men inte spädbarn.
Den största utmaningen nu för många är nog att inse att vi är inte smartare än t.ex. kineser. Vi lever inte ”rätt” och alla andra lever inte fel.
Jag för min del kan importera hela TRNC:s polis- och rättssystem till oss i morgon bitti, suveränt! Men det lär inte gå eftersom allt måste uppfinnas i Sverige så om man ska hitta på att det ÄR uppfunnet i Sverige… fast det i verkligheten är snott ifrån t.ex. Indien.
Isoleringen är vårt absolut största problem, och som alla andra isolerade hittar hjärnan sen på… OM Andreas tog upp sin uppenbara rädsla, med gubbarna uppe på ”gubbdagis”, lokala fiket, skulle de säga honom:
-Hon kan OMÖJLIGT vilja dig illa, hon är ju äldre! Hon har ju ett väldigt ansvar för att alla unga inte skadas! Och skulle det omöjliga ske behöver du bara tala med byhövdingen så löser han problemet!
Stories help you make sense of your life
— but when these narratives are incomplete or misleading, they can keep you stuck instead of providing clarity. In an actionable talk, psychotherapist and advice columnist Lori Gottlieb shows how to break free from the stories you’ve been telling yourself by becoming your own editor and rewriting your narrative from a different point of view.
Lämna ett svar