Som 14-åring blev jag anfallen av jellyfish i Florida, hamnade på Miami Hospital, ärren satt i fram till 2010-talet, och jag har inte badat i havet i princip sen dess. Det blir som djupa, långa rivsår, se bild ovan, och gör ont som bara den.
Det är inte svårt att förstå att denna historia har styrt mig hårt, och idag såg jag förvirrade kommentarer på FB. De är förvirrade därför att man har skurit bort historien så de vet inte hur -ismerna byggdes i Tyskland, DDR, Sovjet, Kina, Kuba, osv.
Jag försökte bada i Indien, men höll på att bli utdragen, indier är aldrig i, och här på Cypern har jag aldrig ens försökt.
Det tycker folk är konstigt. Jag solar inte heller, håller mig i skuggan så man kan fråga sig varför jag bor på en ö med 330 soldagar om året omgiven av havet…
Vi är är också våra upplevelser, och de styr oss kollektivt, så när du skär bort vår historia förstår inte folk hur mkt IQ de än har.
Just nu pågår en maskdebatt, den liksom karantänen uppfanns under spanska sjukan, inte nu, och i mitt fall innebär den att jag är ute 90% mindre än normalt, vilket är bra ur smittskydds- och samhällssynpunkt under en pandemi.
Om jag inte har fattat helt fel gjorde WHO redan från start bedömningen att Covid 19 är en smittsam historia och de har väl fått rätt i det. Den tredje vågen brukar väl vara intensivast?
Jag har inte varit på ”mitt” fik sen i mars… jag har varit en gång till min favoritkrog vid havet, normalt är jag där var tredje vecka, jag har inte besökt Kennedyfamiljens ställe sen i mars alls, och normalt sett gör jag det en gång i månaden.
Jag har inte besökt min gamle vän Ugur som skaffat nytt strandställe…
Jag var hos fríssan igår som kör stenhårt med en kund i taget tills pandemin är över i hela världen.
Jag har inte varit iväg i år och köpt vårblommor så blomlådorna är tomma i år. Jag har lagat två klänningar, och inte köpt nya kläder inne i stán alls i år dvs jag har inte varit inne i stan alls.
Jag har inte hyrt bil alls i år och således inte besökt andra orter. Det gör jag normalt sett var tredje vecka, och då besöker jag inte sällan plantskolorna och deras caféer. Inte varit där sen i februari.
Jag och kompisar är alltid på en spa-anläggning varannan tisdag, på andra sidan stán under The Ladys Day, inte sen i mars…
Masken har i mitt fall absolut inneburit att jag rör mig minst 90% mindre ute än vanligt. Vi har haft 0 sjuka i min kommun. De fanns fem sjuka i grannkommunen och då klappade borgmästaren till med en egen karantän av hela vår kommun i två veckor, ingen fick åka in i den alls utifrån.
Jag har heller inte lämnat landet och kommit åter vilket jag normalt sett alltid gör, och vi får se var vi landar, ser vi tidigast om ett, två år, men just nu känns det som om hela väst läser av situationen helt uppåt väggarna och att det är vansinne att göra politik av det hela.
Folk vill leva som vanligt… i en pandemi??? Det har vi aldrig kunnat göra förr under pandemierna.
Jellyfish har för övrigt tagit sig till Medelhavet nu…. Filmer som dessa kan göra mig lycklig; äntligen får jag RÄTT. Havet är fiskarnas hem. Inte vårt, och inte vår soptunna heller.
Lämna ett svar