Till höger har vi en, som jag aldrig skrivit ett ord om förr av säkerhetsskäl, som nu är död, och som också talade om för mig vad jag skulle skriva.
Jag klarade av honom, den gången det begav sig, och jag har aldrig pratat / skrivit om händelsen, för att inte ge den nån som helst energi, och locka honom att stå på ett varv till.
En av de saker som berörde mig illa med svenskan Barbros jakt, jag tror att hon jagar regelbundet och letar fiender, var just insikten att henne har de svalt, hon gör det hon ska nu likt en drillad råtta, och vi har många… för många. Jag skrev också en artikel om att det blir sådana som Barbro som drar igång folkmordet på ”rätt” svenskar sen.
Jag förstod direkt att mannen rörde sig om just en tvättäkta ”Barbro”, och jag läste av att han var C-kriminell, inte A för då sitter man inne jämt, inte B för då har man kåkskador som jag ser och hör vid ett möte, utan just C. Han kan den världen.
Han hotade mig på ungefär på samma sätt som Barbro… om inte jag skrev det han ville tillhörde jag ju dom, fienden… och då är man ett lovligt byte i dessa kretsar.
Denne gosse hade nog valt överklassen – de rika – främst som ”dom”
Jag låtsades inte att jag hört vad han ville utan började babbla om hans motorcykel, och sen flikade jag in ungefär följande mening:
-Jag har fått fribrev av grabbarna på Kumlaanstalten, Tidaholm också givetvis, och när jag tackade dem fick jag ett brev ifrån en som skrev att min bok, det var den jag fick fribreven för, hade gett dem alla hoppet att en dag skulle de ta sig ur kriminaliteten, och då skulle de åka hoj.
Mannen dröp av direkt, jag hörde aldrig mer av honom, såg honom inte ens, innan hade han förföljt mig ute några timmar på gatorna och i butikerna, och innan han stannade mig på en gångstig utanför Coop.
Fribrev, stiliga A4-ark på grov kartong, ofta med sigill och snirklade texter innebar att du får inte begå brott mot mig alls. Det har Kumla- och Tidaholmsbunkerns fångar bestämt, totalförbjudet, bryter du mot det får du stryk – av dem.
Jag hade inte bara ett 20-tal fribrev utan också Kumlabunkerns lilla snidade träkofot med en metallbricka fastnitad på den med texten: KOFOTSORDEN TACKAR. Den ligger i en kartong på en vind i Sverige nu; behövs inte i TRNC. När jag bor i Sverige brukar den sitta på väggen i hallen.
Jag har en lista med namn på sådana här, och jag kollar dem en gång om året ungefär, och den aktuelle mannen har dött nu i år. Frekvensdöden, gissningsvis, blev 62.
Vi får se hur det blir sen om vi är själsligt rökta för gott eller inte:
https://www.youtube.com/watch?v=DwpOyRB1Yx4
Lämna ett svar