Stulen barndom, och rättshaveristerna del i den

Skärmavbild    kl

Skärmavbild    klStulen Barndom var en intresseförening som bildades 28 januari 2006 i Aneby och tillkom för att skapa upprättelse för dem som var drabbade av institutionsvård, fosterhem och barnhemsplacerade under 1940-1970-talen.

Stulen barndom är viktig och plågsam läsning, som påminnelse om vad som har hänt och fortfarande kan hända i samhällsnyttans och välviljans namn.”

5.000 personer sökte ersättning, och ungefär hälften fick,
Jag trodde att fler skulle höra av sig då regeringen erbjöd 250 000:- i ersättning. Ett par av mina pojkar, och som varit på barnhem som små, sökte.

Femtusen är få eftersom det rörde många årskullar under 1940-1970-talen
Det brukar röra sig om 25-30.000 barn per år som befinner sig på barn- familjehem. Gruppen bör vara runt 250 000 individer, och då är 5000 ”klagande” mycket få. Projektet innebar också att vi har rätt bra koll i Sverige. Vi vet t.ex. att 5000 klagade, och de har alla vittnat inför nämnden, och berättat vad de varit med om.

Hos mig var de mellan 15-18 års ålder, och de är nu alla 55+
Deras ansökningar innebar att jag hade en bra insyn i hur det gick till, och vi talade mycket om rätt svåra saker under denna tid runt år 2014. Jag har rätt mycket facit i handen eftersom de alla är vuxna, och mor- och farföräldrar.

Det är på barnbarnen man ser om det gick vägen för om deras egna barn samt barnbarn inte hamnar på institution har det lyckats med placeringen. Ser du bakåt har deras föräldrar inte sällan befunnit sig på mentalsjukshus, fängelser etc liksom mor – och farföräldrarna, och det var därför de behövde ett hem. Man måste ha lite perspektiv, och nått annat innanför pannbenet än samhällshat, om man ska utreda just denna grupp för frågan är komplex.

Ingen är den andre lik!
För en del var ”Stulen barndoms projektet” mycket bra, och en del kunde bearbetas och för andra blev det för mycket. Det är ju så med den här typen av mänsklig ”grupp” att varje individs liv är helt unikt varför det är svårt att sätta kollektiva stämplar på något egentligen. Du hittar idag medelålders som anser att deras fosterhem räddade livet på dem, och andra beskriver enbart negativa upplevelser, och det går inte att generalisera, som rättshaveristerna alltid gör. De TROR att de HAR RÄTT – men de har aldrig det.

Antalet tvångsomhändertagna barn ökar: ”Vi vet inte varför” (SvT)
Skärmavbild    klJag vet nog varför, och högst upp har jag lagt en bild som visar att få barn omhändertas ett par år, nästan inga alls, och så ökar det.

Eller som min handledare Monica von Sydow sa:
-När rättshaveristerna lever om ett tag orkar ingen omhänderta, och sen när de jagar på andra marker omhändertar man de som man borde ha tagit, men inte orkade.

Det går i vågor; omhändertagande, dreven går igång, få omhändertas, dreven lägger sig, man omhändertar igen – eller som min äldste sa en gång:
-Jag tackar Gud för att jag var fosterbarn på 70-talet, nu hade jag inte ens fått en biljett till nattbussen!

Jag mötte Robert, då 21 år, uppväxt i en husvagn med en heroinmamma, som han var djupt medberoende till, och hennes små tvillingar bodde också där, och de såg inte röken av någon socialtjänst någonsin.

Jag frågade Robert hur han hade överlevt, och jag fick svaret:
-Jag vet inte, har jag ens det? Det värsta är att jag vet aldrig vad som är normalt och inte. Jag får ångest bara av att gå in på Coop!

Robert sköt sig sen i huvudet med en pistol, och dog på fläcken 23 år gammal, och jag lyssnade på honom i många timmar tre år innan och är helt säker på att han dödades indirekt av rättshaverister, som levde djävulen med socialtjänsten i hans kommun, de år då han borde ha omhändertagits som baby, och hans småsyskon hamnade i samma typ av ”skarv” så de togs inte heller.

Inget barn ska behöva växa upp med en påtänd heronist.

Skärmavbild    klBesatta, som borde skaffa sig ett liv
Pedofilfrossan, som vi har studerat, har nu tagit sig en ny väg så långt att en individ, som TROR att han HAR RÄTT, har skrivit till Trump för att han ska rädda Sveriges utsatta barn…  och det påstås att  socialtjänsten  omhändertar barn uteslutande för att ge till pedofiler. Förtalet av en pappa, som vi har studerat tidigare, har också hamnat på presidentens bord.

Vi har sett tidigare att de vet absolut ingenting om pedofiler, och de vet heller ingenting om hur en domstol fungerar, hur en förundersökning ska se ut, och de vet uppenbarligen inget om utsatta barn heller.

De söker upp likasinnade, och sen ”kämpar” de; utan kunskaper, och utan att ens vilja ha några
Några typiska beteenden för en rättshaverist är t ex långa berättelser, brev skrivna med versaler och understrykningar, de begär ut massor med handlingar, skickar massor med mejl och skrivelser.

Jag är inte främmande för att de äter upp 30% av precis alla resurser, förutom att de ligger bakom att just utsatta barn omhändertas i vågor sen 60-talet. Monika ansåg att det går i tioårsperioder, och har hon rätt kommer det en rättshaveristvåg nu – om det inte är den vi redan ser? Då ska vi ner igen på noll eller 2-3 stycken om året, och ska ha nya ungar i husvagnar, mitt i smällkalla vintern, solo med en heronist som inte ens vet vad det är för dag.

Vi måste börja ta rättshaveristproblemet på allvar
Min äldste hade rätt, statistiken visar det, då han sa runt år 2000 att han hade inte ens fått en biljett till nattbussen om han varit utsatt under dessa år. Han hade ett annat problem som 17-åring på 70-talet nämligen att han kom från socialgrupp 1, fadern var VD på ett multiinternationellt företag, sociologin säger ju att socialgrupp 1 är problemfri, så han fick ingen som helst hjälp innan hans mor dog då han var nyss fyllda 17. Först då föll polletten ner, och han hade ändå bett om hjälp själv, många gånger.

Så känner du igen en rättshaverist 

Bok kan hjälpa rättshaverister

En vettig advokat talar ut

https://www.youtube.com/watch?v=LaLnj0aNoGk

 

Om Lena Holfve 18086 artiklar
Under 80-talet var Lena Holfve en uppmärksammad författare men slutade som yrkesförfattare år 1992, och startade upp IT-tjänster. Lena räknas som en av de absolut första pionjärerna på Internet i Sverige med start 1990-91. Då var det i princip bara Lenas domäner och Systembolagets prislista ute. Nu är Lena pionjär igen med ett slutet och privat sällskap i domänen lenaholfve.se och vars syfte är att studera vad som händer i världen, men i en privat sfär. Sedan år 2017 har det startats upp en liten bokproduktion, igen.

2 kommentarer

  1. På den tiden jag fortfarande var på FB hände en grej. Det var strax efter händelsen där en kvinna hade tårtat Jimmie Åkesson. Ni som minns händelsen så utsågs kvinnan till nån slags hjältinna av MSM efter sitt tilltag. Den här killen, jag känner honom egentligen inte. Men vi är från samma stad. Han var själv lokal SD:are och han hade aldrig missbrukat själv enligt egen utsago. Däremot hade han flera vänner och bekanta som blivit det och anledningen till att han var så arg var just att Irene Matkowits, mer känd som tårtkvinnan i media och folkmun, hade varit den som gett hans bekanta den så kallade jungfrusilen. Samtliga var numera avlidna.
    Jag minns det mest för att han tog upp deras namn, smeknamn och visade gamla foton. Jag kände igen 2 eller 3 av dem. Hade inte direkt umgåtts med dem men visste vilka dom var. Jag förstår dock hans ilska då media upphöjer en heroinist till någon slags folkhjälte för något så dumt som att trycka en tårta i ansiktet på en folkvald partiledare. Sedan kan man ju tycka vad man vill om honom också. Höll på att glömma. Tydligen hade hon bott här nere några år på 70-80-talet enligt honom. Har själv inget minne av att någonsin ha träffat henne. Kan ju ha sett henne på stan utan att veta det. Hade ingen aning om hennes existens tills hon tårtade JÅ och den lokale SD-mannen berättade sanningen om henne.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.




Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.