Jag har aldrig varit med om maken… förra natten sov jag två timmar, och var ändå inte trött… och kunde inte sova i natt heller, blev väl fyra timmar från klockan tre, och jag har dragit på mig mängder med vatten, och jag förstod rätt snart att en diabetes blommat upp, min mamma fick det i motsvarande ålder.
Då kan man gå till doktorn… men jag är van sen tio år att gå den asiatiska- indiska vägen, och så får det verkligen bli nu.
Idag och hela helgen ska jag plugga, och handlingsplanen spikas väl på söndag, antar jag, och målet är att bota det helt. Går jag till doktorn får jag piller som symtomlindrar och dem får jag äta livet ut. Inte intressant.
I Sverige anses sjukdomen vara obotlig, och så är det med allt som man inte har ett vitt piller mot, men det är trams, det går visst att bota, jag har träffat flera här på Cypern som gjort det, och det hela börjar givetvis med en djup kunskap så en ny spellista är född som kommer att innehålla inte minst läkare som går den väg jag lär gå; matvägen.
Som grundare av UMS kan jag inte göra mycket annat heller, UMS går alltid matvägen, men nu ska fröken bota sig själv, och det blir prio 1, så ni lär bli diabetesexperter inom kort, de av er som vill ha personlig makt över ett ämne till.
Nya spelistan
Lämna ett svar