Jag var Ströbergs övervakare då han var bunkrad, och nåt år efter frisläppandet, och jag gjorde det till min ena uppgift att förbereda honom på att han skulle bli igenkänd på gatorna, och hur man hanterar påstridiga fans alternativt antagonister. Så långt var jag den bästa övervakaren Ströberg kunde få.
Det är möjligt att Ströberg bad just mig bli det därför att han hoppades på att jag skulle skriva en bok om honom, men det kan jag aldrig göra, eftersom en övervakare har tystnadsplikt på livstid.
Det är tjejen till vänster han skriver till och ber mig bli hans övervakare
En bunkrad har rätt att ha det under tiden de är frihetsberövade i just bunkern. Inte sällan får de inte ha kontakt med någon annan egentligen än sin advokat och en präst. Men samtliga brev måste gå via SÄPO, och det betyder inte att man kan träffas hur som helst. Vi sågs aldrig på anstalten utan först efter frigivandet.
Jag var så långt, om han ville ha en bok skriven, den sämsta övervakare han kunde ha haft
Ärendet som sådant kan jag i och för sig skriva om, dvs. beröra redan kända uppgifter, men aldrig vad han sa mig, eller vad jag svarade, men uppgiften ovan är av sådan oskyldig art att det går an. Han reagerade inte på något sätt negativt då han förstod detta med tystnadsplikten.
Men jag har nog aldrig förr skrivit om Bertil någonsin, detta är således första gången, och om jag minns rätt blev jag övervakare 1984-85 och var det fram till 1988-89. Jag skulle inte ens nämnda att jag varit det om inte han själv sagt offentligt att han hade mig som Ö.
Jag har aldrig tagit ställning till om han var oskyldig eller inte, inte mitt jobb
Men jag tar upp det nu då vi synar ”psykologiskt försvar”. Det är, som jag ser det, absolut det han åker in på sex år för. Inte tillräckligt många i den dömande rätten som trodde på att en så hög militär inte har just ett psykologiskt försvar.
Han ”ska” inte gå på Sven Roland Larsson… han ”ska” kontakta sin chef
Han begärde och fick resning men det gick inte då heller. Jag vet att Expressenjournalisten Ulf Nilsson var inne på att Ströberg var ett offer för det kalla kriget. Möjligt, jag har aldrig tagit ställning, men ett offer för ett obefintligt psykologiskt försvar var han absolut. Sitt eget obefintliga psykologiska försvar.
Bertil är den ende spion vi haft som nekade in i döden, och han dömdes aldrig av folket
Det var en mycket märklig situation därför att det innebar att han kunde röra sig helt fritt när han lämnat bunkern tre en natt. Jag fick ut honom på natten för att undslippa media. Inte heller jag fick påhopp som gick ut på att det skulle vara olämpligt att vara hans övervakare.
Ströberg greps den 20 maj 1983 på huvudpostkontoret på Vasagatan i Stockholm av Säkerhetspolisen (Säpo) sedan han försökt hämta ut ett poste restante-brev adresserat till en ”Sven-Roland Larsson”. Några veckor tidigare hade den polska ambassaden i Stockholm fått ett brev undertecknat ”Sven-Roland Larsson” med en rad hemliga uppgifter och en begäran om 25 000 kronor, om man ville ha mer hemligheter. Pengarna skulle i sådana fall skickas till ”Sven-Roland Larsson”. Ströberg hävdade att han träffat Larsson i samband med att denne utsatts för misshandel av okända män på Gärdet i Stockholm. Ströberg hävdade att han avstyrde misshandeln och de okända männen flydde. Därefter gav Ströberg sitt visitkort till Larsson i det fall det skulle bli ett rättsligt efterspel. Ströberg hävdade vidare att han efter tid kontaktades av Larsson (som Ströberg uppgav hade ett ”utländskt utseende och bröt på svenska”) för att Larsson behövde hjälp att hämta ett brev på huvudpostkontoret i Stockholm.
Dom och straff
Domstolarna avfärdade Ströbergs förklaring som orimlig och slog fast att han bara hittat på historien med ”Sven-Roland Larsson” som en täckhistoria.[ År 1983 dömdes Ströberg till sex års fängelse för grovt spioneri. Tingsrätten var oenig i sin dom och då målet behandlades av Svea hovrätt fastställdes domen, men även här av en oenig rätt. Ströberg frigavs i maj 1986 från Kumlaanstalten. Wikipedias text
Uppdragsgivare: Polen.
Bakgrund: Född och uppvuxen i Västra Torsås i Småland. Hade bara gått sex år i folkskola när han 17 år gammal tog värvning som signalist i flygvapnet. Han kompletterade sina studier och tog studentexamen på Försvarets läroverk och gick in på officersbanan.
Värvning: Någon värvning är inte känd.
Spioneriet: Våren 1983 fick den polska ambassaden i Stockholm ett brev undertecknat Sven-Roland Larsson. Brevet innehöll hemliga uppgifter samt informationen att om man ville få tillgång till fler hemliga uppgifter så skulle det kosta 25 000 kronor, som skulle postas till denne. De hemliga uppgifter som fanns i det så kallade ambassadbrevet var sådana att endast en begränsad mängd personer hade tillgång till dem – en var Bertil Ströberg. Ströberg själv sade sig vara utsatt för en konspiration. Hans egen förklaring är en invecklad historia som utgår från en misshandel han ska bevittnat på Gärdet samma vår. Han gav då sitt visitkort till offret, en Sven Roland Larsson, ifall det skulle bli aktuellt att vittna om händelsen. Efter en tid blir Ströberg kontaktad av denne och ombeds hämta ut ett brev ställt till Larsson.
Gripandet: Greps av Säpo den 20 maj 1983 på dåvarande huvudpostkontoret på Vasagatan i Stockholm. Vid gripandet var Ströberg överstelöjtnant och tjänstgjorde som chef för flygstabens sambandsavdelning.
Domen: En oenig domstol dömde till sex års fängelse för grovt spioneri för Polens räkning. Domstolens ledamöter trodde inte på Ströbergs berättelse om händelsen på Gärdet. En del av domen är fortfarande hemlig, bland annat själva ambassadbrevet.
I media: Bertil Ströberg skiljde sig från till exempel Wennerström, Bergling och Enbom genom att han ända fram till sin död förnekade att han varit spion. Domen liksom Ströbergs försök att få resning i målet diskuterades flitigt i media.
Effekter på Försvarsmakten: Försvarsmakten fick inventera vilka uppgifter Ströberg hade haft tillgång till som chef för flygstabens sambandsavdelning, och utifrån detta göra en skadeanalys för att utröna vilka åtgärder som behövde vidtas.
Värt att veta: Själva namnet ”Sven Roland Larsson” ska också ha förekommit inom svensk underrättelsetjänst redan 1957. Då gick Ströberg på Försvarets läroverk i Uppsala och lär knappast haft tillgång till hemliga handlingar där. Källa
Lämna ett svar