Imorgon blir det bloggpaus till på måndag dvs. under hela midsommarhelgen.
Klura ut hur yrkeskriminella har tänkt… är det bästa jag vet… lägga puzzel…
Canada resettled more refugees than any other country in 2018, UN … 
Den planen att tömma Afrika har vi förstått
Bakom anses Soros stå, och gillade man inte vad han och hans ”Soros Group” håller på med hade säkerhetstjänster avlivat honom.
Fröken Lööf har ingen hög IQ men är säkert åthutad…
-Tyst!!!
https://www.youtube.com/watch?v=vODYQx2NdpA&t=4s
Men vi vill ha mer mark…
Afrikaner kan man få att flytta på sig. Det är värre med Mellannösterns folk eftersom de inte sällan bor gratis i hus ägda av familjen sen 500 år tillbaka.
Så… lite krig på rätt odlingsplats
Det är väl därför du lärs att hata Saudi?
Vi vet att det finns ett Messiaskort, och vi har en smart läsare som tog upp frågan.
Den osynlig handen iscensätter kortlekens budskap, eller om det är en plan från start?
Jag kan inte Bibeln nämnvärt, och det börjar kännas som en rejäl brist. Förr kunde jag fråga biskop Ström, se under filmen, och numera har jag en FB-vän som kan den utantill.
Det är inte vi utan ondskan som ska gå under
Harmageddon kommer att betyda slutet för dem som ställt sig på våldets, vapnens, förtryckets, utnyttjandets, hatets och egoismens sida – de som burit ansvaret för, och de som ställt upp för, de politiska och ekonomiska maktbildningar och arméer…Källa
Vi får se hur det går för den stjälande ”eliten”, och för svensken
Skribenten nedan har fel på en avgörande punkt; ”Det spelar nämligen ingen roll vilka de är.”
Jag har skrivit förr att lejonparten lämnar aldrig sitt samhälle och sin familj. Det är främst de med så kallade familjeproblem som drar iväg.
Här på Cypern sägs också att man tömt Iraks, Syriens och Libyens fängelser, och högutbildade får inte åka upp.
Man vänder sig till de som gillar bidrag, se film ovan på engelska och som finns på fler språk.
Varenda dysfunktionell på klotet ska upp och det är planerat- är mitt stalltips – och våra egna dysfunktionella, som bara kan reagera, ska bli kvar och slåss.
De som kan skapa lär på sikt skapa sig ett paradis någon annanstans, och mina läsare slipper vara förvirrade för att de har provocerats ut.
Three Basics to BETTER Understand Bible Prophecy in the End-Time
Jag får lära mig den här snart.
Det var Karin som gav mitt liv innehåll av Lena Holfve
– publicerad i Året Runt på 80-talet
Trädgården är bedårande och helt fri från planerade rabatter. Biskop Ingemar Ström har i stället låtit de vilda blommorna få breda ut sig precis som de kan och vill. Ängsblommor som bildar en krans runt hans gula snickarglädjehus på Värmdö utanför Stockholm.
Det är ett paradis!
– Njuter du inte?
– Nej, men jag minns att det var vackert här innan Karin dog i mars i år efter fyrtiofem års lyckligt äktenskap. Det finns ingenting kvar att leva för. Min enda tröst är att änklingar enligt statistiken dör fort efter sina hustrur, muttrar han sorgset.
– Du som är troende, biskop i Stockholm 1971-1980 och innan dess chefredaktör för Vår Kyrka i 16 år måste väl ändå vara övertygad om att du får möta Karin igen?
– Jag är inte så säker på det! Och vilken Karin skulle jag få möta då? Tonårsjäntan jag en gång mötte, den nyförlösta Karin som födde mig fem barn eller den gamla och cancersjuka Karin? Om evigt liv är ett liv med stagnation, då vill inte jag vara med.
Du förstår tanken slog mig aldrig att hon skulle dö före mig!
Här sitter jag nu ensam, handlingsförlamad, förmår inte planera min middag utan äter vad som finns i kylskåpet. Hon skötte allt, räkningar, samtal, och det var hon som höll reda på barns och barnbarns bemärkelsedagar.
Kanske just priset för 45 lyckliga år
Biskop Ingmar Ström suckar och en lysande idé slår mig, jag som bara är 31 år och har hela livet framför mig:
– Men Ingmar! Tänk om det varit så att du avskytt din Karin? Om du hade sagt: Skönt att jag blev av med henne! Är inte din sorg nu det pris du får betala just för att du hade fyrtiofem lyckliga, goda år?
– Ja, det var goda år, det var en blandning av erotisk lidelse och fullständig öppenhet och det var genom Karin jag träffade andra. Vad jag än gjorde, vad jag än sa eller skrev fick orden sitt innehåll först då jag varit hemma och berättat det för Karin.
Man kanske skulle skriva en bok om Karin, det finns så få förebilder på hur ett gott äktenskap ser ut. Så kunde jag intervjua mina fem barn och eftersom de alla fem är olika individer skulle jag få fem bilder av Karin och mig.
– Vad gör dina barn?
– En är reumatolog, en gynekolog, en psykiatriker, en präst och en tand- läkare, svarar han och det låter som om Ingmar Ström har full service inom familjen.
Fem välutbildade barn…
– Ja, Karin var frisk och stark. Det var inget fel på henne någonstans. Hon hade lätt att få kontakt med folk, hon var trygg och öppen och vi kompletterade varandra eftersom jag är depressiv och ibland har svårt med människor.
Vi blev en helhet och nu är jag enbent och visst är jag ute, upplever saker, talar med människor men då Karin levde var det hon som fick mig att äga det jag upplevt. Nu kan jag stå mitt i ett sällskap och ändå vara ensam. Djupt ointresserad av de flesta, rycker på axlarna och tänker Än sen då? jag har ändå ingen som kan levandegöra det jag hört, sett.
– Kan du inte bli barn på nytt? Som gammal?
– Barn har intresse för de religiösa funktionerna på ett naturligt sätt. De frågar, kon har gjort mjölken, vem har gjort kon? Varifrån kommer jag? Vem är görare?
De flesta vuxna svarar inte, ryggar tillbaka inför dessa känsliga frågor och då fattar ungar att det är nåt skumt.. Jag vet det om barn, men jag är gammal. Jag vågar tänka och jag skulle önskaatt vi finge ett samspel mellan generationerna!
Att vuxna vågade sig på sina egna tankar, svara på barnens frågor. Men vi har två världar, en för barn, en för gamla och vi lider av LEDA och YTLIGHET! Barn står inte ut med ytlighet och leda, så då färgar de håret grönt. Det måste hända nått!
De vuxna låser in sig på barnförbjudna fester, tar en grogg och efter ett par groggar blir han där till vänster om mig riktigt trevlig. Efter en stund kommer det in ungdomar och de vuxna stramar upp sig och det är inte att undra på. Barnen skulle skämmas om de hörde vad de vuxna pratar om!
Ingen tonåring har en chans mot mig
– Ingmar! Du är en stark person! Du kommer att överleva, gå vidare.
– Jag har ofta tänkt på det att jag är stark. Inget barn, ingen tonåring har en chans mot mig. Jag vinner alltid. Jag äger ironin! Jag äger hånfullheten! Jag är verbal! Och jag anstränger mig att tänka: Lyssna på vad de försöker säga men inte kan och ge dem orden, ge dem den hjälp de måste få för att klå upp mig!
– Ingmar, du får packa ner två nödvändigheter i en koffert till ett barn som ska uti livet.Vad väljer du?
– Papper och penna! Svaret kommer blixtsnabbt. Att rita med som små och att skriva med som stora!
– Är barn viktiga?
– Ja, visst! Jag har inte mött någon som inte anser det. Själv har jag bara så svårt att stå ut med dem och nu har feministteologerna pekat på att paradiset var barnlöst! Vad är det för paradis?
Mitt liv har varit barnrikt. Karin släppte in mig i såväl kök som barnkammare och de män som inte får lov att beträda dessa heliga kvinnliga marker blir aldrig annat än mammonslavar.
Jag lämnar min mentor, och undrar hur min egen tro, jag är djupt troende, hade sett ut om jag inte haft alla mina samtal med biskop Srröm, klart torrare!
Lena Holfve
Biskops Ingemar Ströms berättelse är mycket intressant och samtidigt är ett bevis på att det finns mycket viktiga frågor = livsfrågor och existentiella frågor som fortfarande inte finns något svar på åtminstone i det allmänna kollektiva medvetandet. Kyrkan som ständigt letar efter svar i den manifesterade existensen hittar aldrig varken några svar eller lösningar. Detta har jag erfarit när jag har varit på ett prästseminarium om lidandet. En biskops syster hade cancer och dessa lärda herrar hittade inte svaret under hela detta seminarium och biskopen gick hem lika vemodig inför livets utmaningar och till synens ”ödets” nick.
Samma vemodighet som finns hos Ingemar Ströms efter hustrus bortgång.
Vad är livets mening? Vad är meningen med allt när jag har förlorat det/de käraste?
Här ska jag kortfattad skriva svar på ovanstående bara från en synvinkel – Trohet.
Man ska vara trogen har vi lärt oss och då pekar man på redan manifesterad existens. Trogen mot hustru, barn, jobb, överordnade m.m. Trogen i sitt sinne, trogen med pliktkänslan, trogen med handlingar…
Listan kan göras långt och denna trogenhet tvingar sinnena och de innersta känslorna att ha focus på det yttre, det redan manifesterade.
Men vad är i så fall den rätta innebörden med att vara Trogen?
Den rätta innebörden är att vara trogen mot sig själv djupt inne i sin existens. Vem är jag när jag skalar av hustru, jobb, barn, samhällsställning m.m.?
Den inre existensen är det dolda därför att det är övertäckt med den yttre manifesterade existens som får oss på grund av alla inprogrammeringar sen barndoms ben på villovägar!
Men vad betyder det att vara trogen mot sig själv? Det betyder att man alltid handlar efter sitt innersta, efter det man kallar Självet. Det betyder samtidigt att man ALDRIG fäster sig vid något i det yttersta, alltså i det redan manifesterade därför att man vet att detta är förgängligt och att man kan förlora allt från den ena dagen till den andra inte p.g.a. en slump men p.g.a. utstrålade energier både som individ och som kollektiv.
Att vara trogen sig själv betyder att vara förankrad i sitt innersta och då kan yttre händelser aldrig skaka; om en står på fast grund. Det är från sitt inre som man skapar i det yttre. Så som uppe så också där nere. Så som i det fördolda så också i det manifesterade. Bygg inte grunden till ditt hus på sand.
Jag tror att om man hade denna inställning till existensen så skulle man bespara sig mycket lidande.
En annan aspekt av detta är dömande. Man är dömande om man inte accepterar andras skapande. Om någon bestämde sig att leva X antal år, vad har jag för rätten att inte acceptera detta? Vem är jag som tar mig ett sådant rätt? Men detta är ett annat tema.
Tack! Tänkvärt. Jag saknar Ingmar.