Ohyggligt spännande

Kyrka och stat har hållit oss i ett järngrepp, som börjar släppa, och en konsekvens är forskningen runt döden. En konsekvens av allt PK-snack är nog att de som inte gitter inrätta sig i några led blir totalt sett friare. De bryr sig inte om vad omgivningen anser.

En del duktiga författare har tagit sig an ämnet vilket underlättat för spridningen
När de började ta i saken kom det forskare krypandes och som gissningsvis vågade för att författare hade vågat. Vi är mer hårt hållna än vad vi inser, tror jag. Detta ämne är ett bra exempel på det.

Jag själv har aldrig upplevt några nära-döden-händelser men väl oförklarliga saker av typen att jag direkt känt igen, och känt för, en plats jag bevisligen aldrig har varit på förr, och senare fått veta att min farmorsmormorsmor bott där. Numera vet vi att människan har genminne, så det är inte märkligt.

Forskningen går i princip till så att man intervjuar folk som varit kliniskt döda i några minuter, och man har också använt hypnos. Vad man får fram behöver ingen tro på i sig men det märkliga är att människor ifrån olika länder, kulturer, åldrar – och de känner inte varandra – berättar exakt samma saker. Jag, som har en lång domstolsvana, blir imponerad eftersom jag vet hur svårt människor kan ha för att ens beskriva ett rån exakt lika.

Jag förväntar mig att Indigobarnen bidrar i den här mycket spännande frågan som skulle vända upp och ner på allt om vi kan få fram hur det fungerar.

När forskare vågade kom sen lite mediafolk krypandes

Och när de vågade kröp självaste BBC fram:

https://www.youtube.com/watch?v=_DP_Ud-AI6Y