Nej, det krävs fängelse

Klippet är från SvD.

Sverige är det enda landet i hela världen där du kan förtala människor, bolag, allt och alla, och komma undan med det, enda!

Du kan döda.

Jag hade en intressant diskussion med ett par berömda kolleger om saken och de ger sig aldrig på författare förmodligen för att vi kan svara på 800 sidor. De har bara 3 A4 att vräka ut sig på.

Däremot finns det ”författare” som försörjer sig på förtal av före detta män t.ex.

Men övriga är lovliga byten
Jag har sagt det förr; in med de värsta på två år så lägger alla andra av samma dygn.

De har i minst 20 år lärt Svensson att det är bara i diktaturer som journalister fängslas – skitprat. Men de har skaffat sig nån form av gräddfil, och texten högst upp visar att nu har de inga spärrar alls.

De förgiftar precis hela landet, och lär ut eländet till unga, och de döljer sig bakom ”yttrandefrihet”. Förtal är ingen åsikt, det är ett brott.

Bestämmelser om ärekränkning – förtal och förolämpning – finns i 5 kap. brottsbalken
Med förtal avses att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Med ”är ägnade” åsyftas att uppgifterna typiskt sett ska räcka för att få den utpekade missaktad. Det behöver inte visas att uppgifterna faktiskt har lett till missaktning. Ej heller behöver det visas att anklagade hade uppsåt att uppgifterna ska leda till missaktning.

Den som lämnat uppgiften ska inte dömas till ansvar om han var skyldig att uttala sig eller det annars med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgifter i saken. Grundregeln är att det ska finnas ett allmänt intresse av att uppgiften lämnas. En ytterligare förutsättning för att ej dömas till ansvar är emellertid att uppgiften var sann eller att det fanns skälig grund för den. I lagtexten uttrycks det som: ”Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.” Här är distinktionen mellan orden och och eller i lagtexten viktig; det räcker inte med att uppgiften är sann eller skäligt grundad, utan det ska också anses försvarbart att lämna uppgiften. Spridning av sanna uppgifter som kan utsätta någon för andras missaktning kan alltså i vissa fall utgöra förtal.

En uppgift kan anses försvarlig att lämna, om den har högt allmänintresse. Så kallade offentliga personer, som genom att ha förtroendeuppdrag eller vara kända på annat sätt har ett högt allmänintresse, får ofta finna sig i att utsättas för granskning och kritik på ett sätt som okända personer inte behöver finna sig i.

Straffet för brott av normalgraden är böter. Om brottet är att anse som grovt ska det rubriceras som grovt förtal. Påföljden kan då bestämmas till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömandet av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om uppgiften genom sitt innehåll eller den spridning den fått eller på annat sätt var ägnad att medföra allvarlig skada.

Förtal får normalt inte åtalas av någon annan än den drabbade (målsäganden). Om brottet riktar sig mot någon som är under 18 år eller om målsäganden i annat fall anger brottet till åtal, får åklagaren väcka åtal om detta av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt. Allmänt åtal för förtal ska endast väckas i undantagsfall.