För ungefär 25 år sedan upplevde jag, för första gången, en svensk ung fascistoid man vars beteende gjorde mig helt mållös
Det var första gången jag blev orolig för Sverige som nation och kultur. Killen, som var runt 18 år, berättade iskallt att han gått bakom en tjej som sprang fortare och fortare då han ökade takten.
En då 40-årig vän till mig påpekade att man ska inte trava efter kvinnor på det viset.
– Du måste slå ner på takten eller ännu bättre gå över på andra sidan gatan för att markera att du inte är efter henne!
– Jag har rätt att gå var jag vill.
Vi som lyssnade trodde först att killen skojade, men så var det inte och det gick inte att få honom att känna nån som helst medkänsla och han upprepade, många gånger, att han hade rätt att gå var han ville. Jag hörde talas om samme individ senare, och som givetvis bar sig lika illa åt, igen. Iskall.
Det föds en ny typ – riktiga typer – på 70-talet
Jag skulle vilja forska på dem och jag antar att frågan är komplex och rör allt från miljögifter till dagis. En familjepolitik som gör barnen psykiskt sjuka skrev Göteborgs-Posten år 2011.
Jag har undersökt frågan så långt att jag via intervjuer har fått klart för mig att problemet är klasslöst. En mamma ifrån överklassen berättade att hennes 70-talistbarn brukade komma hem på söndagsmiddagar och under dem gräla om arvet de väntade sig att få efter sin mor…
En medelklasspappa berättade att han, som har små medel, tvingats betala dotterns hyra för hon hade köpt en bikini för hyrespengarna… om inte hade jäntan flyttat hem igen.
En tog fram 45.000:-, hela sparandet, för att betala en 30-årings elräkning för att elen stängts av och tre små barn riskerade att hamna i fosterhem eftersom mamman med sambo inte hade betalat den på flera månader.
En hade blivit lovad skjuts till stationen av sin vuxna dotter, mamman hade lätt feber och en inflammation, och 30 kilo packning och det var 7-8 kilometer dit, och när morgonen väl kom sa den bakfulla dottern som supit till tre på natten:
– Du kan väl gå.
Den typen av historier kan man i princip bara berätta för landsmän för övriga kulturer tror inte sina öron
All brottsstatistik skjuter också i höjden från 1975 ungefär och framåt vilket torde bero på att vi slår om från allmänpreventionen över till individualpreventionen.
Vi slutar skrämma folk från att begå brott via kännbara påföljder och går över till att alla åtgärder ska vara bra för brottslingen. Men en förklaring är också sjuka hus och mögel för man blir slutligen helt galen av mögeltoxiner.
Jag skulle kunna skriva fem tjocka böcker om alla robotar jag har hört talas om
Man fick nog gräva länge och djupt för att få nån form av insikt i varför de är som de är men en sak är tvärsäker; du kan aldrig bygga en fascism utan fascistoida individer, och det som utmärker dem är behovet av att straffa.
AA anser att 20% av befolkningen är aktiva alkoholister, och i den sjukdomen ingår symtomet HA RÄTT. Jobba som tjänsteman inom den offentliga sektorn är ett eget litet Klondyke eftersom de inte ens hotas med avsked där. Ett annat symtom är; HARM, HAT, HÄMND. Vidare har vi ett par miljoner medberoende och de drivs av att skapa och leva i kaos. Som om inte det räckte har vi 1,6 miljoner som äter psykofarmaka.
Nu fick jag en läsarfråga, se nedan, vad en kvinna som fått order om att avliva sin hund kan göra
Hon kan överklaga, och möjligen vinna i regeringsrätten om 12 år, och då är hon en halv miljon till en miljon kronor fattigare eftersom hon med stor sannolikhet förlorar och får då betala länsstyrelsens rättegångskostnader. Hunden lär hon inte få tillbaka. Hon kan hjälpa mig och sprida informationen som TV4 tog upp igår att var femte svensk bor i mögel, och ett av många symtom är att man blir helt out of order psykiskt slutligen, och att det går att ta sig ur det.
Om vi lägger ihop alla aktiva alkoholister med alla mögelförgiftade, båda tillstånden leder ofta till aggressivitet, så får vi väl ett dårhus? Det är på 70-talet man börjar bygga det som idag kallas för sjuka hus, och det torde innebära att väldigt många ungar är uppväxta i mögeltoxiner.
Invandrare stannar i snitt 7-8 år enligt gammal statistik
För många blir det helt säkert ett smärtsamt uppvaknande då de förstår att Sverige är rått, kallt – för att inte säga ett svinkallt – land och allt annat än det paradis de trodde. En annan grupp som lämnat länge är bolagen; Farligt när företagen lämnar Sverige.
När invandrare förstår hur skolorna ser ut, eller hur Sverige skyddar och hjälper jihadister lär de nog packa en gång till, och jag har mycket svårt att tro att arbetande invandrare blir kvar så mycket längre till. De har också lätt att flytta ut för de vet hur man gör. Drar den miljonen lär T-banan stå still och torghandeln upphör. Kvar blir jihadisterna.
För ett svar man måste ge om man ska vara ärlig är:
– Vänj dig! Äganderätten finns knappt, det är en totalitär stat, vimlar av elakingar som har bra betalt för att köra sitt race och inte sällan helt lagvidrigt. Jurister har påpekat att Försäkringskassan saknar lagstöd ofta. Det är 20 år sedan folk började påpeka att SKV kör rent kriminella metoder.
… Hon har hela tiden haft problem med att få ett första handskontrakt och hankat sig fram i 2:a hand. Hon är en stark, klok och glad människa med en stark vilja att leva sitt liv på sitt eget vis. Efter mycket letande hittade hon ett hus som hon köpte och satte barnen i en bra skola. Hon började förvekliga sin dröm om att vara så självförsörjande som möjligt med uppfödning av kaniner, höns och ankor.
Nästan på en gång blev det konflikt med grannen som klart visade att han inte tyckte om invandrare,kvinnor,barn eller djur.
Han betedde sig aggressivt och hotfullt och krävde att hon skulle ta bort sina tuppar annars skulle han komma och se till att det blev gjort. Hon gjorde som han krävde för hon ville inte att det skulle bli mer bråk och sen skaffade hon hund för att han inte skulle gå in på hennes tomt.
Hunden var en omplacering och en väldigt bra vakthund som alltid följde sin matte överallt och som älskades av barnen. Jag har aldrig träffat så snäll och följsam hund. Konflikterna med grannen fortsatte med anmälningar till miljö-och hälsa och länsstyrelse och soc. Till slut hade hon gjort sig av med alla djuren och hade bara hunden kvar för hon varken orkade strida eller ha råd med alla avgifter som kom med krav på åtgärder.
Någon gång i september kommer länstyrelsen då hon slaktar sina djur och de har även poliser i uniform med sig. Vad som utspelas då vet jag inte men hunden blir föremål för inspektion och de säger att den har för långa klor.
Ungefär till jul blir äldsta barnet allergisk mot hunden. Hon hittar en familj som tar sig an hunden och placerar den där. I januari kommer länstyrelsen och vill titta på hunden. Hon har sjuka barn hemma och vill inte släppa in dem, hunden är ju ändå inte kvar.
Några dagar senare hör soc av sig för en oros anmälan om barnen
Dom utreder och lägger ned ärendet, hon är ju känd hos dem redan. Sen hör familjen med hunden av sig, den matvägrar och dom tror hon vantrivs hos dem. Min väninna tar hem hunden igen och tror att allt ska bli bra. Men hunden är inte frisk så hon tar den till veterinär. Det visar sig att den svalt en strumpa el dylikt som fastnat långt in i tarmarna. Hon får veta att enda sättet är att hunden bajsar ut det annars måste den avlivas för veterinären säger att det går inte att operera.
Lyckligtvis så kommer det ut som det ska och hunden mår bättre, men är nu ganska mager. Men hon äter och dricker och kissar och bajsar och viftar på svansen så som en hund ska. Detta är nu i februari.
I fredags ringer hon vår gemensamma väninna och berättar att hon försökt få tag på veterinären för hundens buk känns svullen,men hon har inte fått tag på veterinären. Då är klockan 13, klockan 14 kommer tre stycken från länstyrelsen.
Här blir allt lite rörigt och jag återberättar bara vad jag fått veta.
Min väninna tror det är någon hon känner när hon öppnar. Hon säger sig inte veta att de ska komma från länstyrelsen. Hon säger också att hon inte vet om något om något beslut om att de ska ta hunden eller om att hon kan överklaga. Hennes yngsta barn är hemma och är sjuka och ligger på madrasser på golvet i vardagsrummet. Äldsta sonen vill bli hämtad vid bussen från skolan,för han känner sig också sjuk.
Inför sina barn får hon veta att hunden måste akutbehandlas med dropp för tiotusentals kronor eller avlivas av länstyrelsen. Hon ber om uppskov och vill ringa till veterinären. Hon har fått sällskap av några vänner som kommit och som ringer länstyrelsen och ber om uppskov och att få kontakta veterinären. Inget hjälper, hon får till kl.17 på sig att fatta beslut. Samtidigt får hennes son gå hem själv från bussen, en bra bit att gå, för att komma hem och vara barnvakt åt sina sjuka småsyskon medan hans mamma åker iväg och avlivar hans hund.
Allt är bara kaos
Min väninna säger att de var som robotar och hon känner sig våldtagen.
Hon har dåligt samvete för att hon inte lyckats skydda sin hund. Den hund hon skaffade som skydd mot en aggressiv granne.
Denna lilla fanatiska hund som tog hand om henne och hennes tre barn fick alltså inte en chans att bli frisk. Enligt länstyrelsen svalt hon och var utsatt för lidande.
Enligt min väninna så tyckte inte ens veterinären som avlivade hunden att den var tillräckligt mager för att tas bort. Veterinären ska också ha försökt ringa och få det hela uppskjutet men det hjälpte inte.
Så nu sitter vi här och är chockade och bedrövade och fattar inte vad som hände. Hur kunde det vara helt omöjligt att skjuta upp beslutet ett par dagar och låta behandlande veterinär göra ett utlåtande?
Hur kunde beskedet ske inför små barn?
Min väninna utgör inget hot mot någon, är vänlig och öppen. En klok och stark människa som helt på egen hand utan stöd av barnens pappa,som sagt upp bekantskapen med dem efter separationen, uppfostrat tre fina barn. Hon försöker leva sitt liv på sina egna villkor.
Hon varken röker eller dricker eller har ett vidlyftigt liv. Hon ägnar sig åt sina barn och deras hälsa eftersom äldsta sonen har diabetes och att leva så självförsörjande som möjligt. Trots det blir hon alltså ständigt anmäld och utsatt för granskning av olika myndigheter. För att hennes granne inte tycker om invandrare, kvinnor, barn eller djur.
Det var en ganska lång berättelse.
Nu funderar jag och min andra väninna på vad vi kan göra?
Vi vill veta hur beslutsgången såg ut och hur det kunde bli så väldigt ont om tid och varför inte beslutet kunde sätta på paus ett par dagar?
Det känns så ovärdigt att det ska kunna gå till så här. Helt känslokallt och utan medkänsla för de inblandade. De är ju helt vanliga människor, inte några brottslingar.
Lena Holfve
Latest posts by Lena Holfve (see all)
- Knäpptyst i svensk press - 25 september, 2018
- Vi riskerar att bli världsberömda som nuts, igen - 25 september, 2018
- Uppdaterad: Trump massarresterar i den yttersta tiden - 24 september, 2018
Kommentera