En av mina fostersöner har slagit om helt, och jag bara gapar.
En av de största f-byggarna hade en visning på tre timmar igår, och på sitt eget 2-miljonerskonto.
Det är absolut nya energier!
Denne citerade gosse är nu 57 år, har ett eget barn, som inte hamnat på institution, och han har kallat mig för ”Lena” sen han var 12 år, då han kom. Jag tror att han skämtade… när jag blev kallad för mamma igår…
Nu finns det bara två individer i livet med hans efternamn, han kommer ifrån 
en mycket tung missbruksfamilj, omhändertogs då pappan och en bror stal Systembolagets ena långtradare, välfylld med sprit, och då var han fyra år.
Det vet forskarna att de utrotar sig själva i alla kulturer vilket förklarar varför Spanien t.ex. har 2% alkoholister och vi det femdubbla, de är en äldre kultur.
Han sattes i en familj på landet, och där glömde soss bort honom, och han började leva om då han var runt tio år, omplacerades till bra folk, men straffade dem för vad de första gjort, bland annat tvingat honom att kalla tanten i huset för mamma, och sen hamnade han på barnhem, låst avdelning.
Fick testa att vara hos mig en helg, gick ner i hyreshusets garage och slog sönder bilar… och i vanlig ordning fick jag ingen som helst styrsel på honom innan jag hittade hans mamma.
Hon fick en enda regel; inga kontakter alls om du inte är nykter. Jag träffade henne ofta, utan pojken, och slutligen sa hon det förlösande;
-Det är bra att han är hos dig, men jag mördar dig om det går illa för honom.
-Okej, och nu ska du med hem, och säga det till honom, att det är din vilja att han är hos mig.
Sagt och gjort, och sen hade jag inga större problem med honom, han flyttade ut sen då han blev myndig och han bodde sen ett par månader hos mig i 40-årsåldern då just mamman dött, hon dog två gånger, dvs myndigheterna sa fel första gången, vilket ledde till en kris, så han kom hem en sväng igen men inte som tvångsplacerat fosterbarn utan frivilligt.
Hur som, fosterbarn ska älskas lagom, och de är inte ens egna barn. Det upptäcker man senast då de fyller 18, man är inte ens nära anhörig, och får alltså inte veta om de t.ex. dör, hamnar på sjukhus, etc. Just denne man är ett av mina favoritbarn, vi har en lång historia ihop, och han gör 5-10-årspauser mellan varven.
Det var en rolig pandemi-födelsedag i går, jag har rätt många kompisar runt hela klotet, och som fortsätter lite till idag.
Lämna ett svar