Svenska proffset talar ut, och en undersökning är gjord av mig i TRNC

Proffset nedan säger att i andra länder är munskydd en solidarisk handling. Jag var ute och handlade igår, och gick förbi min apotekare för att fiska upp resultatet av en miniundersökning.

Jag har tidigare i veckan bett honom hjälpa mig, och intervjua lokalbor under ett dygn, och den fråga han skulle ställa var just varför de bär mask i butikerna, vid folksamlingar, där det är trångt.

Skarmavbild    klJag har mask enbart i den mycket stora matbutiken. Virus får inte ha en sportmössa att etablera sig där alls så folk bär hem det sen via salladen.

Gamla ska känna sig trygga där inne, och vi måste alla ha mat.

TRNC har inte ens nått virus, och det sa apotekaren beror på att det kan inte slå rot här, får inte fäste, just för att alla har mask vid stora folksamlingar, och skulle det uppstå ett kluster sprutas hela kvarter med 30% alkohol och 70% vatten.

Samtliga tillfrågade, han trodde runt 120 personer, hade svarat att det är en solidarisk handling mot sjuka, gamla, sårbara, och hälften hade tagit upp att det är viktigt att via handling lära barn omsorg om gamla människor genom att vara förebild själv.

Ingen hade svarat; för att jag inte ska få viruset.

TRNC har en död lokalbo, 94 år om jag minns rätt?, dog i sviterna av Covid -19 för nån månad sen. Inte haft någon lokalbo i respirator sen i april.

I Sverige pågår nått helt annat, och starka krafter har gjort politik av det, och man ska sätta sig emot allt för viruset finns inte, dom har hittat på det, för att kontrollera oss, för att skapa rädsla. Det blir viktigare än allt annat t.ex. att skydda gamla, och dem vill nazister absolut ha väck nu för de kan möjligen identifiera just nazism.

Man får folk att skydda nazistagendan istället för mormor.

 

Skarmavbild    kl

Debatten om effekten av munskyddsanvändning för att minska spridningen av covid-19 lever i allra högsta grad än i Sverige, trots WHO: s rekommendationer. När det dessutom finns forskning som indikerar att munskydd fungerar smittdämpande, i en tid då smittspridningen i vårt land eskalerar okontrollerat, blir det svårt att förstå att Sverige inte följer de globala rekommendationerna om användande av munskydd.

Särskilt anmärkningsvärt blir det när man ser trängseln i affärer och kollektivtrafiken. Alla kan inte avstå från att ta sig till sitt arbete, klara att handla via nätet eller välja tider då det är glest med folk. Man kan dessutom tro att vi i Sverige sitter på kunskap som ingen annan i övriga världen ännu upptäckt avseende munskyddets användande, eller är det enda land som har en strategi som grundas på vetenskap som visar att det inte hjälper.

Men så är inte fallet, i stället tycks det som att det finns en pedagogisk problematik som gör att Sverige har valt att förstå användningen av munskydd på ett annat sätt än andra länder, kanske beroende på att värderingar i Sverige är extrema och uppvisar de mest individualistiska och sekulära i världen. Detta framkommer till exempel i World Value Surveys. Resultaten i The Inglehart–Welzel cultural map of the world 2020 placerar Sverige som det land som, på parametern överlevnad kontra självförverkligande, till minst grad styrs av värden som berör överlevnad och i allra högst grad prioriterar värden som innebär vårt eget självförverkligande. Kanske är det skälet till att retoriken om munskydden tagit en märklig vändning i jämförelse med övriga länder i världen, där munskyddsanvändningen handlar om att visa solidaritet?

Ett beslut om rekommendationer grundas inte bara på fakta. Vi har även med oss våra egna erfarenheter när vi ska förstå nya situationer, vilket påverkar vår förmåga att förstå den information som läggs fram. Argumentationen i andra länder handlar om att det också är de unga, starka och friska, som drabbas i så liten grad att de ofta inte ens märker att de är infekterade, som ska visa solidaritet och hålla sina eventuella viruspartiklar hos sig själva genom att använda munskydd. Även om forskning visar att det finns en minskad risk för den som använder munskydd att bli smittad, och att munskyddsanvändare vid smitta drabbas mindre allvarligt än dem som inte använder munskydd, så är det inte främsta skälet till att Centers for Disease Control and Prevention rekommenderar användning av munskydd. Det främsta argumentet är: ditt munskydd hjälper till att skydda dem runt omkring dig.

Men i svensk kontext har det pedagogiska budskapet inneburit att våra medborgare i stället lärt sig att det är de svaga och oroliga som kan bära mask om de vill. Statsministern uttryckte att det inte är förbjudet att bära mask. Nej, men i den stund du tar på dig masken har signalvärdena som under sex månader projicerats på individerna lärt dem att det är de som inte känner sig trygga som kan ta på sig munskydd för att dämpa sin egen ångest och oro. Det har resulterat i att användandet av munskydd signalerar en sorts svaghet eller oro hos bäraren, ett tecken på att man inte förstår att det inte hjälper ”på riktigt”. De starka och trygga, som förstår vad som hjälper och inte hjälper är de som är utan munskydd. Hur kunde det gå så galet i ett land med hög utbildningsnivå?

Det har också uttryckts att svenska medborgare skulle ha sämre förutsättningar att använda munskydd än medborgare i andra länder, trots att vi bevisligen har såväl en mycket hög utbildningsnivå som kompetenta medborgare. Som forskare i området lärande och undervisning kan jag intyga att det inte finns några som helst hinder att lära svenska medborgare att använda munskydd på ett ändamålsenligt sätt. Det finns inte heller några goda grunder för att signalera att munskydd ska användas av de svaga och oroliga, eller att det inte gör någon skillnad. Inom tand- och sjukvård är det inte i huvudsak de som är sjuka och oroliga, patienterna, utan personalen som använder munskydd.

I avvägningen om man ska sätta in åtgärder för att minska smittspridningen bör självklart hälsoaspekter beaktas. Att använda munskydd innebär inte några risker för användaren. Däremot kan den bidra till att de som bär på viruset ovetande och riskerar att smitta andra förhindras att göra det, vilket sparar in såväl på andras lidande, som sjukvårdens personal och resurser.

Argumentet att vem som helst kan använda munskydd om de vill är motbjudande. Vi ser att smittspridningen är mest uttalad i socioekonomiskt svaga grupper och bland unga. Båda har en begränsad ekonomisk situation, vilket innebär att samhället frånsäger sig ansvaret för möjligheten till likvärdigt skydd när dessa grupper inte erbjuds gratis munskydd. Om du ska välja mellan att köpa mat eller munskydd finns det egentligen inget val. Om vi har ekonomiska resurser att bygga ut sjukvården i takt med att smittspridningen ökar bör vi rimligtvis kunna erbjuda munskydd för att förhindra behovet av en sådan utbyggnad.

Covid-19 är för närvarande den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige. Det innebär att alla kommer att drabbas av att man själv eller någon i ens närhet blir allvarligt sjuk. Bara tanken att användning av munskydd kan minska möjligheten att fler blir smittade och riskerar att bli allvarligt sjuka borde vara skäl nog att såväl följa WHO:s rekommendationer som ger alla möjlighet att använda munskydd. Hur hade vi reagerat om det fanns en aldrig så liten chans att vi hade hittat ett så enkelt, billigt och ofarligt medel för att minska risken att drabbas av cancer? Och vad är det som gör att vi i Sverige, till skillnad från andra länder, inte talar om munskydd för de unga och friska i arbetet med att skydda de i riskgrupp; mor- och farföräldrar, en hjärtsjuk syster eller moster med högt blodtryck?

Till skillnad från Folkhälsomyndigheten har jag god tilltro till och är helt övertygad om att alla som bor i Sverige kan lära sig att använda munskydd på ett ändamålsenligt sätt för att inte sprida smitta till andra. I annat fall har vi en hel del forskning om lärande och undervisning i vårt land som vi kan bistå med för att skapa goda pedagogiska förutsättningar för ett sådant lärande.

Mona Holmqvist
professor utbildningsvetenskap, Malmö universitet

Om Lena Holfve 18098 artiklar
Under 80-talet var Lena Holfve en uppmärksammad författare men slutade som yrkesförfattare år 1992, och startade upp IT-tjänster. Lena räknas som en av de absolut första pionjärerna på Internet i Sverige med start 1990-91. Då var det i princip bara Lenas domäner och Systembolagets prislista ute. Nu är Lena pionjär igen med ett slutet och privat sällskap i domänen lenaholfve.se och vars syfte är att studera vad som händer i världen, men i en privat sfär. Sedan år 2017 har det startats upp en liten bokproduktion, igen.

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.




Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.