Alla välutvecklade -ismer går alltid mot planekonomi, och Sverige har kommit ganska långt, som vi ser nedan. Vi har heller inga mellanstora bolag alls, inga, och de flesta är enmansbolag dvs din frissa, din tandläkare och din veterinär. De enda som egentligen tjänar pengar i Sverige är de som exporterar, och tar in valuta, vi andra byter pengar med varandra, och de som är dyrast för riket är sådana som jag, som för ut valuta och inte konsumerar ett dugg inrikes, och alltså inte heller betalar 25% moms på allt.

Är vi utanför EU får vi en lägre pension ca 1200-1800:- i månaden men det kompenseras av mycket, mycket lägre priser. Numera går det en jobbare på 8 pensionärer, och på 60-talet gick det åtta jobbare på en pensionär därför att vi vägrar föda barn sen 30-talet.

Det beror också lite på var du lägger pengarna, ger du mig mer pension försvinner ännu mer utomlands och ger du alkoholister mer återvänder pengarna till stor del till statskassan via Systembolaget.

Det artikeln egentligen beskriver är skiftet mellan marknadsekonomi och planekonomi och om man då tänker i termer som marknadsekonomi ser det ”hemskt” ut för vi jämför också med en privatekonomi. Tänker vi i termer som planekonomi ser det mycket bra ut, snart är alla privata utslagna så kan vi köpa upp det vi vill ha sen.

Det finns två stora grupper som åker snålskjuts och det är multiinternationella bolag som inte skattar alls i Sverige och folk som är frivilligt barnlösa. Den gruppen är extremt stor, och nu har vi folk utifrån som har betalt för att vara hemma och dra upp sex barn var eftersom vi inte drar upp tre barn per par. De ska inte jobba alls, de ska knulla. De som inte gör det utvisas lite längre fram.
—-

Två miljoner svenskar försörjer resten
Publicerad 2 oktober 2021 kl 13.01
EKONOMI. 1,3 miljoner svenskar i arbetsför ålder kan överhuvudtaget inte försörja sig själva och ytterligare 4,7 miljoner står helt utanför arbetskraften, enligt en ny rapport från Svenskt Näringsliv. Av de 4 miljoner som återstår har ungefär hälften offentligfinansierade jobb, vilket betyder att en liten skara på 2 miljoner svenskar försörjer en befolkning på 10 miljoner.

I rapporten skriver nationalekonomerna Maria Mikkonen och Johan Lidefelt att det behövs en tydlig arbetslinje om svenska företag ska kunna utvecklas och växa.

”Detta blir tydligt när var fjärde person i arbetsför ålder inte försörjer sig själv (1,3 av 5,3 miljoner personer) och bara fyra miljoner personer försörjer hela befolkningen på tio miljoner”, skriver de.

Däremot berättar inte Lidefelt och Mikkonen att ungefär hälften av dessa fyra miljoner människor arbetar i skattefinansierad sektor.

Av dessa är drygt 1,4 miljoner anställda direkt i den offentliga sektorn enligt SCB medan ytterligare drygt en halv miljon kan antas vara anställda hos privata utförare och skattefinansierade leverantörer till offentlig verksamhet.

Det blir därför bara 2 miljoner svenskar kvar som ska försörja en befolkning på 10 miljoner invånare. Det är den lilla gruppen som arbetar i den ständigt krympande icke-skattefinansierade delen av den privata sektorn.

Inte heller i denna grupp är dock hela populationen produktiv, då banksektorns 41.000 anställda ingår i gruppen. Efter det brittiska EU-utträdet försörjer svenska folket Europas näst största banksektor och medellönen i den sektorn är 45.800 kronor.

Dessutom är kultursektorn, utbildningssektorn och även tidningsbranschen (dock ej denna tidning) skattefinansierad i Sverige, eftersom vuxna kulturarbetare och journalister inte anses kunna försörja sig själva.

”Alla vuxna kan inte försörja sig själva. Det är självklart att vi har ett ansvar för att ingen lämnas utanför. Men vi har också ett ansvar för att den som faktiskt har förmågan får komma till sin rätt på arbetsmarknaden. Så är det inte idag”, konstaterar Lidefelt och Mikkonen i Svenskt Näringslivs rapport.