Mängder med FB-folk tipsar mig om protestgrupper, och de pekar på att folk under 50 har i princip inte dött. Det gör inget om 51-åringar dör då? De lär nog inte följa lagar… vi gör inte det om vi inte förstår dem.
Min kollega Anna Wahlgren, snart 80 år, har satt sig i en egen karantän sen förra året, liksom min bror som är 76 år nu, så de har varit inlåsta i cirka 55 veckor för att regeringen inte löser problemet.
Jag upplevde en lockdown i våras, och vi blev virusfria 19 april, och sen dess levde vi precis som vanligt fram till nyår. Nu har vi precis haft en ny lockdown, och pandemin är stoppad, men vi har fortfarande ströfall. Nu är man inte ens inlåst, eftersom man får handla mat, men min rörelsefrihet har varit begränsad i sex veckor totalt, för att regeringen ska kunna lösa problemet, nämligen döda viruset med sprit.
Ingen har long covid här alls, och det lär bli ett megastort problem eftersom man har 657 000 som varit sjuka i Sverige.
Intrycket består; man vill debattera problem, aldrig lösa dem. Ingår i handlingsförlamningen.
Lämna ett svar