Till höger har du Liz, en student ifrån Nigeria när vi möttes, som numera jobbar som processdoktor på Volvo, och i botten är hon ingenjör. Hon doktorerade i våras.
Hon bodde med mig i Arboga precis då hon var nybakad ingenjör. Hon är gift med en svensk dataingenjör.
Till vänster har du min indiske grafiker i 17 år, och han har sex års utbildning, är gift, har två barn, bor i en kanonkåk, har fyra anställda samt fem bilar.
Jag hade ett sommarhus i en liten by i Västmanland, och nån där hade fått veta att min grafiker var indier, och samma vecka kom Liz på besök, och hon plockade blommor i trädgården.
Det var Onam, bilden högst upp, i Indien just då, och alla är lediga och det är festival, och nån kommungubbe hade besökt mig, och fick veta att vi stod utan grafiker. Han frågade om inte grafikern hade industrisemester i juli, och jag sa o nej.
MEN jag borde ha förklarat mig…
-I juli regnar det och då vill man ha in så mycket jobb som möjligt, ingen går ändå ut, och semester har de inte på vårt sätt. De har ledigt då det är festivaler, då mamma är sjuk, då nån ska begravas, etc. Det är festivaler i ett så de är lediga mer än vi.
Onam
A 10-day long festival, Onam is a well renowned Hindu festival that is celebrated with huge devotions. The striking feature of this festival is that it involves Kathakali dance, indoor and outdoor games, boat races and several featuring songs. Onam has been celebrated to mark the homecoming of King Mahabali, who used to rule Kerala during the ancient period. The period of King Mahabali was said to be a golden era of Kerala, where people lived happily with love, harmony, and prosperity.
Rykten gick väl
Den veckan gick min kufiske granne, en toppolitiker och fd. s-minister, baklänges en morgon, med sin pudel i ena handen, och det sprutade hat ur hela hans ansikte.
Han är rätt känd för att hata arbetsgivare, och jag var en sån… måste jag ju vara, som utnyttjar arbetskraft från den tredje världen; en stackars indier, och så en svart slav i trädgården…
Jag såg själv det helt galna hatet i ögonen och hela ansiktet var förvridet, i från köksfönstret sex på morgonen, och tio dagar senare slog SKV till, och vi hämtade oss aldrig.
Nu tio år senare har jag inget emot det därför att jag hade aldrig brutit upp från de jobb jag hade då frivilligt – inte bra för mig själv på sikt.
De gjorde en så kallad ”hitta-på” upptaxering, och sa att de ville ha in 845.000:- inom tio dagar, överklaga gärna! Jag hade väl 17.000:- på kontot…
Jag läste ”Skattmasens manifest” och kände igen det mesta, och slurpade i mig intervjuer med författaren; Hårda ord om eget verk | SvD
Jag lär aldrig kunna bevisa det men jag tror, så länge jag lever, att det var grannen som lyfte telefonluren därför att han hade fått precis nog! En kärring från Stockholm som utnyttjar fattiga stackare ifrån Afrika och Indien!!!
-Detta måste få ett slut!
Grafikern har ett medelklasshus i Cochin Kerala, liknande detta nedan, och jag vet att han gav 300 000:- sek för det, vilket vi bör betrakta som 3 miljoner, och det var en gåva från hans pappa som arbetat vid järnvägen och mamman som är lärare.
Liz bor, då hon är hemma, i ett fullt normalt medelklasshus i Lagos.
De har faktiskt mat… och kläder… och det är jag i vart fall helt säker på att den gamle s-ministern vet inte det; att det inte finns mycket till u-länder längre. Inte ens för tio år sen.
Lämna ett svar